Lite lurvig

LurvigDet finns bra dagar. Underbara, kristallklara dagar då sinnet är lugnt, kroppen i balans och själen ler. Detta är dagar då världen kan vinnas, jag är stark, känner min kraft, vet vad jag kan och ingenting är omöjligt. Dessa dagar, då hjärna och hjärta tycks tala samma språk, då kropp och själ lagt ner stridsyxorna, då är det gott att leva.

Men så finns det tufsiga dagar. Sega dagar då sinnet maler oändliga tirader, kroppen är trött och själen känns oskarp i konturen. Alla glasklara planer från igår ter sig nu småtöntiga, naiva, närmar sig det tarvliga. Inte kan väl jag… Tvivlets dagar. Rädslans dagar. Orkeslösa dagar. Jag känner mig inte alls som mitt kristallklara, skarpa, glänsande jag utan lite… lurvig. Lurvig i själen.

Det är märkligt vad fort det kan skifta. Men mitt i allt, mitt i stormen, finns en fast punkt, en kärna som aldrig låter sig rubbas. Jag väljer att gå dit. Ju mer det svänger, ju snabbare skiftningar desto längre in mot mitten söker jag mig. Idag är en sådan dag.

2 thoughts on “Lite lurvig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *