Likasinnad

Tänk så underbart det är när saker och ting inte blir som man tror, utan så mycket bättre! När ett möte blir inställt och ersätts av ett annat. När många människor byts mot ett fåtal. När en förmodad ytlig träff ersätts av ett innerligt, själsligt möte. När förväntningar kommer på skam och in trillar intellektuella bekräftelser och utmaningar. Jag älskar när livet ger mig så mycket mer än jag förväntar mig!

Tänk att ett möte med en enda människa plötsligt kan göra livet så mycket trevligare. Att en enda människa kan skänka ett hopp enbart i kraft av sin person, sina insikter, sina tankar och framförallt sin öppenhet och vilja att dela dem. Tänk att vi människor besitter den kraften, att vi kan ge detta till en annan människa, bara genom att vara och dela.

Ett möte med likasinnade, vilken energi det ger mig! Likasinnad betyder inte nödvändigtvis att man tycker lika som saker och ting, kanske snarare tvärtom. Likasinnad är för mig snarare en fråga om att befinna sig på närliggande själsliga, andliga och intellektuella nivåer, att givandet och mottagandet är ömsesidigt, att mötet är lika givande för alla parter. Att kunna vara nya för varandra och ändå mötas och uppleva igenkänning i tanke, känsla och handling. Att uppleva samhörighet och samförstånd på en djupare, eller högre, nivå, trots att det är första gången man träffas.

Jag är så tacksam för dessa möten. De är inte så frekventa, rent av ganska sällsynta i mitt liv, men jag uppskattar dem desto mer när de plötsligt är där. Mötena som driver ensamheten på flykten. Ensamheten som kommer sig av att INTE vara med likasinnade, att ha intressen som är fundamentalt olika, att vara avvikande eller den som människor ser ner på eller upp till. Den som ger mer än får, eller får mer än ger. När mötet inte är i jämvikt, inte i balans, med för liten eller för stor intellektuell utmaning, med olika grad av medvetenhet, insikt och förståelse.

Det ligger ingen värdering i detta, bara ett konstaterande. Vi är olika. Och hur mycket jag än uppskattar olikheterna så är det en befrielse att också få mötas i samförstånd. Möten där nickarna är mer frekventa än frågetecknen, där förklaringar ofta är onödiga och mer kan delas och utbytas på en kvart än vad som normalt sker på tre timmar. Möten där man växer, tillsammans.

Tacksam. Så tacksam.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *