Låt oss skratta

SkrattaJag blev påmind, påmind om skrattet. Under min tid i Spanien (för ett par veckor sedan)… jösses vad vi skrattade. Tänk att man kan glömma bort, glömma bort hur det är, hur det känns, hur man gör!

Det är människan förunnat att skratta. Det är en mänsklig egenskap, en mänsklig gåva, en påminnelse från själen om vilka vi egentligen är. Minns du det förlösande skrattet, det kiknande skrattet som inte låter sig hejdas? Skrattet som stiger ur hjärtat likt champagnebubblor nyss förlösta ur sin flaska. Minns du hur underbart det är?

Inga krig kan någonsin föras under människors hjärtliga skratt. Men de galna skratten, de tokiga skratten, grinen…du känner skillnaden, olusten de skapar, skratten som inte är äkta, inte är sanna. Jämför med barnets skratt, vem kan stå emot?! Ingen kan låta bli att dra på munnen, ingen kan undgå att dras med i barnets kluckande, kiknande, vidöppna skratt, skrattet som kommer från djupet av hjärtat, från djupet av det mänskliga.

Vi behöver skratten. Mer än någonsin behöver vi de innerliga, hjärtliga, oemotståndliga skratten. Låt barnen visa vägen. Låt barnen visa vägen in dit inga spärrar finns för det goda, det goda flödet, flödet från en källa vi alla springer ur. Låt oss skratta. Skratta hejdlöst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *