Låt oss leva värdigt

Jag är så trött på galenskapen. Så innerligt less på dessa små världsmän som tävlar om vem som har den största missilen. Ibland orkar jag inte, orkar inte.

Kan vi inte bara sluta? Lägga ner alla vapen, stora som små. Lägga dem i en stor jäkla hög och bygga ett ointagligt fort runt skiten. Som ett fornminne över galenskapen. Skrota alla pengar, lägga dem på ett bål och elda upp papperslapparna. Sedan kanske vi kan börja om, på ny kula. Lära oss leva, tillsammans, värdigt. Lära oss leva i fred, med tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen, våra nära och kära runt omkring oss, sång och dans och positiva tankar om framtiden.

Allt har vi fått oss givet, precis allt, ett jordklot av överflöd som räcker till alla och kroppar och sinnen för att skapa allt vi önskar, njuta av allt vi finner njutning i. Och vi förstör det, bombar sönder moder jord tills bara spillror återstår. Stressar sönder våra kroppar tills bara skärvorna finns kvar. Vi, som fick allt. Vi, bärarna av ljuset.

Kan vi inte bara lägga makt och ego åt sidan? Kan vi inte se allt vi fått, allt vi borde vårda och ta hand om? Kan vi inte enas om att vi alla vill ha fred? Eller blir livet för tråkigt då? Måste vi ställa till oreda för att inte bli uttråkade? Eller är vi bara rädda? Rädda för att leva, rädda för varandra?

Vi är ju här tillsammans! Jorden är vår, den vi ärvde och som våra barn ska ärva. Kommer det finnas något kvar att ärva, någon kvar som kan ärva?

Maktlöshet, vissa dagar känns det hopplöst. Ändå vet jag med säkerhet att det börjar med dig och mig. Makten över hela härligheten ligger hos dig och mig och alla andra, tillsammans. Om viljan finns, finns möjligheten. Ingenting är någonsin hopplöst, även om det känns så. Men nog skulle man ibland vilja rensa bordet, börja med ett rent blad. Ruska om huvudet på vissa, öppna hjärtat hos andra. Få dem att se, verkligen SE, galenskapen. Vi kan inte fortsätta så här, det går bara inte. Vi kan inte fortsätta måla oss längre in i hörnet, gräva oss ännu djupare ner i vallgravarna, alltmedan barn svälter och jordklotet vittrar sönder.

Sluta säger jag, sluta. Nu. Låt oss leva. Leva livet värdigt. Punkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *