Låt maten tysta mun…

Jag hade inte tänk kommentera eller vidareutveckla måndagens text om enögdhet och matval, men nu kan jag trots allt inte låta bli. Det är ju så tokigt alltsammans. Att det ens kan bli en fråga om huruvida några droppar citron är ”godkänt” i maten eller inte, är för mig en gåta. Eller frågor  av karaktären ”kan man äta en morot när man äter LCHF” eller ”kan man kombinera LCHF och Paleo”.

Jag kommer att tänka på de där bokstavskexen som marknadsförs till barn, Tom & Jerry eller vad de heter. Det är som om barnen skulle börja bråka om huruvida Å finns med i kartongen eller inte och varför den i så fall kanske inte gör det. Barn må äta och träta om bokstäver, men vi äter väl varken etiketter eller bokstäver? Spelar det någon roll för dig om ett livsmedel ”är” LCHF eller inte? Ett livsmedel ”är” ingenting, utom just ett livsmedel. Frågan borde väl istället vara om du tycker om det och mår bra av det, eller?

Visst kan etiketter och grupperingar underlätta livet ibland, men de är ingalunda sanningar som måste gälla just för dig. Ett livsmedels kvalitéer bedöms utifrån femtielva kriterier där din kropp och dina behov är ett av dem. Att till exempel enbart stirra sig blind på mängden kolhydrater kan bli helt knasigt. Är det procenten kolhydrater som är intressant, koncentrationen, eller den exakta mängden du faktiskt äter? Är det skillnad i kvalité på kolhydraterna, om de är resistenta eller inte, om de omgärdas av andra nutrienter eller antinutrienter? Självklart är det intressant, men är det intressant om det är LCHF eller inte, är det intressant information för just dig? Bestäm du.

Om vi nu ändå ser till dessa etiketter, dessa dieter eller livsstilsval som en del kallar det, så måste väl dessa kunna ändras i takt med att ny kunskap tillkommer? De måste väl kunna kompletteras, utökas och förädlas och dina beslut låta sig påverkas därav? Att enbart framhärda vad som sägs i originaldokument, och dessutom läsa dess bokstav utan att söka dess innebörd, för osökt mina tankar till olika former av fundamentalism. Och fundamentalism, i vilken form eller inom vilket område det än må vara, har då mig veterligen aldrig lett till någon positiv utveckling.

Jag önskar att alla människor lyssnade lite mer på sig själva och sina kroppars signaler än på olika självutnämnda specialister och legitimerade experter. Att vi tillsammans sökte ny kunskap men själva tog ansvar för våra egna beslut. Att vi fann ett avslappnat förhållningssätt till mat och dryck, och lade mer kraft och fokus på glädjeämnena i livet än att tjafsa om bokstäver och andras val.

Aldrig har vi haft det så bra som nu, ett sådant överflöd. Låt oss njuta av det och vara glada för den mat som puttrar i våra grytor och karotter. Låt oss äta oss pigga och friska efter eget huvud och bästa förmåga, sida vid sida och tillsammans. Det kan väl ändå inte vara så svårt?

9 thoughts on “Låt maten tysta mun…

  1. I princip håller jag med. Men vill uttrycka det så här:
    När jag är nybörjare, och försöker förstå vad den här kosten innebär, som går rakt emot allt vad jag tidigare lärt, behöver jag tydliga regler. Ät kött fisk ägg smör cf ost ovanjordsgrönsaker. Morötter ingår inte!! ”Ät vad du känner för” är ju inte direct någon användbar vägledning.
    Efter ett tag, när jag vant mig lite, är det dags att nyansera. Testa lite. Mår jag battre utan mejerier? Kan jag äta morötter? Vad hander om jag gör ett avsteg? Vilken mängd kolhydrater/dag mår jag bäst av?
    Efter ännu ett tag kan jag börja experimentera med bönor, fastor och vadhelst nytt som kan tänkas dyka upp. Då får jag använda mitt sunda förnuft och den erfarenhet jag fått, och se hur förändringen påverkar mig.
    Att kalla kosten LCHF är inte viktigt för mig, och jag äter vad jag vill. Men om jag ska diskutera med dig, så blir det väldigt komplicerat om vi inte menar åtminstone ungefär samma sak. Beställa LCHF-mat på restaurang, utan att gå igenom varje rätt I detalj, t.ex…

    • Och jag håller också med dig Effie. Som jag skriver, etiketter är bra ibland, de gör livet lättare. Problemet uppstår när förenklingarna och etiketterna blir en belastning istället för en hjälp. Förenklingen 5g kh/100 är en sådan, den är en hjälp i valet i affären, men den tar ingen hänsyn till mängden du äter av livsmedlet och på så sätt kanske du tar bort livsmedel som du egentligen skulle vilja ha och som i små mängder fortfarande är inom den ram som du vill hålla dig inom. Samma sak gäller begreppet ”ovan-jord-grönsaker”, det är enkelt men ingen hundraprocentig sanning. Det är fortfarande helt okej att äta rättika som växer under jord och jo, en liten, rå morot kan många också få plats med inom den där ramen.
      Återigen, etiketter är bra, men ju mer man lär sig desto mer inser man deras begränsningar. Det viktiga tycker jag är att vi väljer med omsorg vad vi stoppar i våra egna munnar och låter andra göra detsamma. 🙂

  2. Håller också med. Man är ju i olika ”stadier” på sin resa genom kostens, välbefinnandets och viktnedgångens förlovade land 🙂
    Jag äter lchf ( om man nu ska ettikera det) men det är MIN lchf. Den har inte sett likadan ut hela tiden utan jag har gjort precis så som Effie säger 🙂
    När jag vägde 106 kg och var ledsen, sjuk och fet så behövde jag tydliga riktlinjer och det jag först tog till mig var ju ”ät kött, fågel, fisk etc, riktigt smör och dekorera enbart med lite ovanjordgrönsaker.” Det var Skaldemans lchf jag startade igång med.
    Efterhand när jag kände mig tryggare i vad som hände med min kropp, när vikten började rasa och mitt mående förbättrades som genom ett magiskt ”trollspö” så började jag våga mig på att lägga till mer och mer grönsaker och i början var det enbart ovan jord.
    Men om vi hoppar till nutid (ca 8-9 är efter) så äter jag de flesta grönsaker och bryr mig inte alls om hur de växer. Inga grönsaker/rotfrukter alls triggar mig och numera äter jag mycket mer avslappnat utan att tänka för mycket. Dock EJ pasta, ris etc eller annat som hjälpt till att ställa till det för mig tidigare.
    Med vänlig hälsning Susanne 45 kilo lättare

  3. Sant. Etiketter och tydliga regler är bra I vissa stadier. Bara man redan från början är medveten om att 5%-regeln är en extremt trubbig tumregel, som man inte kan följa slaviskt. Och att LCHF bara har ramar, som man får anpassa till sig själv; inte strikta regler I svart och vitt.
    Men, som jag nämnde, också kommunikation. Jag har varit med om att saga ”äter LCHF” inför en fest och få kommentaren när det serverades färdigköpt smörgåstårta ”ja, jag äter också lchf, så jag vet. Hur mycket bröd äter du? Du kan väl pilla bort det du inte vill ha?” I den situationen ville jag ha en tydlig definition av lchf.
    Eller bekanta som försöker LCHF för att bli friska, men äter Finn Crisp för att ”det ingår I LCHF”. Skulle det hjälpa att ta bort det? Jag vet inte, men jag hade uteslutit det för att se om det hade påverkat. Inte för kolhydraterna, men spannmål. Alltså, vilken avsikt har vi med vår kost?
    Ja jag vet, jag är definitionsnörd. Jag tror det är viktigt. Inte för att begränsa människors kost, men för att förstå vad vi håller på med. Men det är svårt..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *