Konsten att ge

Konsten att geNär du ger en annan människa ditt leende, dina händer, dina talade ord eller ditt lyssnande öra är du medmänniska. Du är människa med den andre. Att finnas där för någon annan är en gåva av det stora slaget, en vacker gåva. Ofta tänker vi på givande som en handling med konkret resultat. Att hjälpa, lösa problem, bistå den andre i dennes situation på något sätt. Vi ger av vår tid, vår kropp för att hjälpa till.

Men jag tänker att det också finns en annan form av givande, en annan sorts gåva som är minst lika värdefull. En gåva som är svårare att ta på, svårare att ringa in, men som alla känner när de fått den. Gåvan som är Du. Att ge av dig själv, hela dig. Att våga visa dig själv för den andre, att visa den avskalade insidan med hela dess djup och brokighet. Kan man ge en större gåva?

För mig är detta kärlek. Inte den fysiska kärleken mellan ett par, utan den sanna kärleken mellan människor. Att våga vara nära, att våga visa allt det vackra som finns där inne. Vi bär alla våra lager av både mörker och ljus, men den som vågar visa den innersta kärnan bländar sin omgivning. Den kärlek som alla bär längst inne är det mest storslagna, det största och vackraste en människa kan ge till en annan människa. En gåva som är oändlig, utan slut, evig och allomfattande. Kärleken begränsas inte av antal, kärleken känner varken tid eller rum. Du är den kärleken, du bär det ljuset längst inne.

Att visa sig själv, sitt innersta väsen, är något av det finaste man kan göra, den vackraste gåvan. Vågar du det? Hur generös är du med din största gåva?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *