Jodå, jag lever!

MålabyxorFör er som eventuellt undrar vart jag tagit vägen vill jag bara förklara att 1. jag lever, 2. men det är knappt. Nej, så allvarligt är det inte, men…jag ska förklara.

Om man som jag, på grund av ett snett bäcken och tillhörande knasig höft och rygg, inte kunnat göra några som helst fysiska moment på sisådär 1,5 år, och sedan får hjälp att fixa till allt det där, och därefter ägnar kommande vecka åt att måla ett hus 12 timmar per dag, ja då känns det. Kan man säga. Förutom slipdamm som sitter för evigt fast i alla små skrymslen på kroppen, så känns det som att stegens pinnar har blivit ett med fötterna och penseln har blivit en förlängning av de krampande händerna. Nacke och axlar ska vi inte prata om för de vet jag inte om jag har kvar alls. Möjligen är det den där domnade klumpen som sitter strax ovanför bröstkorgen, men jag vet inte så noga.

Kort och gott – jag har haft annat att göra än att uppdatera bloggen som ni förstår. Men lugn, bara lugn, jag är snart tillbaka. Så fort jag kan knappa på tangenterna med något annat är armbågen så är jag med i matchen igen.

PS. Jag funderar allvarligt på att kränga iväg de avklippta målarjeansen (bilden) på Ebay. Jag ska bara riva lite schyssta hål först också. 😉

One thought on “Jodå, jag lever!

  1. Dumma krämpor.
    Hoppas huset blir fint tåligt och gör det mödan värt!
    Kör på idén med jeansen. I Fina affären i Stockholm samt även en i London fanns det färdigmålarstänkta och de kostade multum..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *