Jag ser dig. Fortfarande.

Den gångna helgen ägnade jag åt att sortera upp bloggens ALLA inlägg efter olika kategorier. Du hittar kategorierna i högerkanten om du sitter vid dator, längst ner om du scrollar ner med telefonen. Jag gjorde mig detta omak för att du som läsare lite lättare ska kunna söka och finna mina texter, kunna läsa om och fundera. Vissa texter återfinns i flera kategorier eftersom innehållet i det jag skriver ofta spänner över flera ämnen, men jag hoppas att det ändå ska underlätta botaniserandet lite.

Jag kommer nu att ta lite paus från bloggandet fram till jul för att helt och fullt kunna koncentrera mig på mitt bokprojekt istället (jo, jag har ett eller flera sådana på gång). Jag kommer dock att välja ut lite olika texter och publicera dem på nytt dessa veckor, texter som jag själv tyckte om att bli påmind om när jag satt och sorterade och som jag finner aktuella på något sätt i den tid vi befinner oss. Kanske är texterna helt nya för dig, annars hoppas jag att även du uppskattar att läsa dem igen. Men du, fortsätt gärna kommentera och tänka högt. Jag finns alltid kvar här bakom tangenter och skärm!

Varma hälsningar till dig från mig
Therese


Jag ser dig. Fortfarande.

Jag ser dig där du sitter utanför dörrarna, på marken med dina bylten, invirad i filtar för att hålla kylan borta. Ser hur du kurar ihop dig, stoppar in händerna i ärmarna på den slitna, medfarna rocken. Hela du är medfaren. Jag ser dig.

Jag ser pappmuggen framför din kropp, ser hur den blåser omkull av brist på tyngd, av brist på innehåll. Din tyngd är desto större. Jag ser dig.

Jag ser hoppet som lämnat dina ögon, ögon som stirrar uppgivet ner i marken, som inte orkar söka min blick. Du ser inte längre upp, ditt leende har slocknat, du vet att det inte ökar dina chanser. Människoben, grovklädda fötter, är allt du ser. Jag ser dig.

Jag ser självföraktet som kröker din rygg, påspätt av människors fnysningar och fördomar. Ditt misslyckande, ditt ansvar. Tycker de, tycker du. Jag ser dig.

Jag ser att det enda du vill är att få hjälp. Inte att någon ska ta din utsträckta hand, det vore för mycket begärt. Men att någon ska lägga något i den, något, hur litet som helst. Du skulle vara tacksam för den där femkronan som sitter i kundvagnens pant. Du är tagen i pant. Jag ser dig.

Jag ser hur hela ditt väsen är en provokation, hur du med din närvaro utmanar de förbipasserande, medmänniskorna. Konflikten du speglar mellan deras hjärtan och hjärnor. Deras konflikt, mänsklighetens konflikt, din otacksamma uppgift. Jag ser dig.

Jag ser dig när mörkret faller, ser din krumma gestalt huka intill väggen. Dagarna är korta så här års, nätterna desto längre. Ditt är mörkret, din är längtan. Längtan hem. Jag ser dig.

(Tidigare publicerad 14 december 2016)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *