Jag önskar julefrid

Julefrid och troJulen är glädjens men också födelsens tid. Vi hyllar alltid födelsen medan vi beklagar sorgen som följer med döden. Som om de vore varandras motsatser. För mig är de inte det, tvärtom. För mig är både födelse och död en och samma passage, en port, en dörr. Vi föds, vi dör, som passager. På ena sidan dörren har vi det vi kallar livet. Här lever vi i den fysiska verklighet som vi kan ta på, höra, känna, dofta och smaka. På andra sidan dörren har vi… något annat, en annan verklighet. En verklighet som vi inte minns, men som vi en gång kom ifrån och som vi kommer att komma tillbaka till den dag vi återigen lämnar livet.

Detta är min tro, min övertygelse. Den kan inte bevisas, inte förnekas, den är just en tro. En tro som inte tillhör någon specifik religion men som finns i mitt med-vet-ande som min sanning. Jag skulle aldrig drömma om att försöka övertyga någon annan om att denna min sanning är sann. Jag skulle inte heller komma på tanken att förkasta någons annan sanning. Inte heller skulle jag kunna döma någon annan, klandra någon annan eller bli arg på någon annan för att de inte tror som jag. Hur kan man göra det på grund av en tro?

Jag menar att det enda möjliga sättet att faktiskt påstå sig äga tron som sanning är att man inte tror. Inte tror på riktigt. Tron är en övertygelse som sitter i hjärtat, något som är lika självklart för mig som att jag lever. En sådan tro ger ro i kroppen, ro i själen. En sådan tro bottnar i ödmjukhet, en ödmjukhet inför själva insikten om att andra har sin egen tro, att ingen av oss vet.

Den som däremot tror med sinnet, tror därför att något eller någon utanför en själv sagt att just detta är sanningen, den är i sitt sinnes våld. Sinnet har accepterat sanningen som inte är en sanning. Sinnet försöker lura hjärtat att acceptera det hjärtat innerst inne inte känner till, så hjärtat protesterar. När hjärtats protester blir för höga kan vi välja. Vi kan välja att överge sinnets övertygelse eller överge hjärtat, sluta lyssna på det.

Sinnets tro och sanningar låter sig med enkelhet provoceras av andra sinnens sanningar och med hjärtat bortkopplat kan vi göra de märkligaste saker mot oss själva och andra. Vi kan till och med föra krig i denna trons tjänst, döda för vårt sinnes tro. Allt med hjärtat avskärmat och bortkopplat, ett hjärta som gråter i tysthet.

Julen är födelsens och fridens tid. Det är med frid i sinnet vi kan låta oss födas, födas på nytt, födas till ett liv i kontakt med våra hjärtan. Jag önskar inget annat än julefrid på jorden. Frid för dig, frid för mig, frid för oss alla. Låt oss närma oss julen med frid i sinnet och ett öppet hjärta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *