Jag gjorde det!

Igår gjorde jag det, jag satte punkt. Igår höjde jag armarna i skyarna och ropade rakt ut, ”Jag gjorde det!”. Igår var dagen då jag äntligen kunde säga ”Jag har skrivit en bok”. Kan du förstå känslan, stoltheten, hur nöjd jag känner mig?

Jag har alltså ett råmanus nu, en berättelse skriven från första till sista sidan. 675 000 tecken, det är en herrans massa knapptryckningar det. Mycket återstår, det är ju än så länge bara ett råmanus utan större genomläsning. Det ska bearbetas, läsas, skrivas om, justeras, korrigeras, läggas till och dras ifrån, men ändå – det ÄR ett råmanus, en sammanhållen text, en bok, en roman! En milstolpe, en tröskel.

Det har tagit mig ett år ungefär, men processen har gått avsevärt mycket fortare sedan jag bestämde mig för att ge skrivandet min fulla uppmärksamhet. I ett antal månader har jag gjort det, till hundra procent, gjort det jag velat göra sedan jag var barn. Jag har levt min dröm, inte bara pratat om den, inte bara drömt drömmen om drömmen.

Nu återstår bara resten, att jobba vidare, göra klart, helt klart. Att tackla den ångest som genast infinner sig vid tanken på att någon annan ska läsa, bedöma, tycka. Att finna lösningen på hur jag ska få boken utgiven, för det är ännu höljt i dunkel. Jag vet att man borde göra allt sådant innan, skriva synopsis, skriva utkast och valda delar, försöka få ett förlag att nappa. Så att man inte lägger ner för mycket arbete ”i onödan”, påstås det. Jag kan inte göra så. För mig finns inget ”onödan”, bara ”nödan”. Berättelsen vill bli skriven, jag vill skriva, helt oavsett utgivning. Vägen är i sanning målet.

Jag borde också jobba på mitt varumärke, mitt varumärke som författare, säger de, de som vet. Jo, jag vet det jag också. Jag känner till alla dessa kloka saker som man bör ägna sig åt, men…det går inte. Allt sådant stjäl energi ifrån mig, flyttar mitt fokus från där jag vill vara, i skrivandet, i processen. Så då får det vara. Allt det kloka, det smarta, allt varumärkesbyggande, lobbande och roddande, det får vänta, det får vara. Jag tar det sedan, om det finns något sedan. Jag tänker fortsätta göra på mitt sätt, som jag alltid gjort. Göra det jag vill göra, här och nu. Resten löser sig, tänker jag.

Min största utmaning just nu är att göra klart, så att jag blir nöjd med mitt råmanus. Sedan finna modet att låta någon annan läsa, en lektör tror jag visst att det heter, någon som kan komma med professionella goda råd och kloka synpunkter. Jag ska också undvika att börja skriva på nästa bok innan den första är klar… Jo, den pockar på, nästa berättelse, men än tänker jag inte släppa fram den. Mitt mantra när vi nu lämnar februari bakom och oss öppnar dörren till mars – Gör klart Therese, gör klart!

PS. Jag ser nu också att detta är mitt 500:de inlägg på bloggen! Det är väl nästan värt ett firande i sig? Har du sett att jag kategoriserat alla mina inlägg så att det är lättare för dig att söka och läsa det jag skrivit? Kanske har du någon favorit bland mina texter som du gärna påminns om, eller kanske har du missat texter som du önskat att du hade läst – ta en kik vet ja. 😊

En reaktion på “Jag gjorde det!

  1. Ingrid Ek

    Att skriva en bok. Att skriva en berättelse. Måste ju bara göras, ja. Nappar ingen utgivare har du ju i alla fall storyn. Du kan läsa den jag kan och många fler. Det är ju STORT nog hursomhelst. Grattis

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *