Jag, en krumelur

Använd kreativiteten, sa de. Tänk utanför boxen!

Boxen litenÅtskilliga är de möten, konferenser, kick-offer och spånskivor jag varit på genom åren. Alla med samma grundtanke; att lära känna varandra, ha lite trevligt men också jobba framåt, kläcka nya smarta lösningar (eller skapa skenbar delaktighet i redan befintliga). Resultaten har varit av skiftande slag, eller om jag ska vara helt ärlig… Ofta var nog maten, musiken och miljöombytet den största behållningen.

Jag har liksom aldrig förstått mig på den där boxen, den fyrkantiga lådan som alla ska förflytta sig utanför. Hur ska man kunna tänka utanför en låda med ett lock som sitter benhårt fast och med väggar och botten som inte ens kan sparkas loss med våld? Hur ska tanken kunna vara fri om kropp och själ är inlåst? Möjligen kan man skymta ljuset genom några springor i hörnet där skarvarna blivit slarvigt sammanfogade.

Av någon outgrundlig anledning har jag alltid sett den där boxen från utsidan. Under många år knackade jag till och med på dörren och bad om att få komma in. Oftast var jag välkommen, men när jag började prata om andra världar, världen utanför boxen, om det gröna gräset och den blå himlen… då blev det besvärligt. Efter ett tag öppnade jag dörren och klev ut i friska luften igen.

Vi människor är kreativa, skapande varelser, av naturen, av oss själva. Detta borde vi inte behöva tvinga oss till, än mindre lära oss. Kreativiten är vår natur! Det faktum att vi upplever oss sitta en låda, eller inte ens förstår att vi blivit satta i en låda (ett ännu värre öde), betyder att något stort tagits ifrån oss under livets gång. Vår kreativitet är vår kraft, vårt hopp. Utan denna kraft sjunker taket långsamt längre och längre ner över våra huvuden, och för att inte slå i huvudet kröker vi sakta, nästan obemärkt, våra ryggar. Sedan undrar vi var livslusten och slutligen livet tog vägen.

Jag förstod det aldrig, inte då. Nu förstår jag, förstår varför det blev som det blev, är som det är. För mig är friheten det viktigaste, friheten som livets fundament. Jag erkänner inga boxar, trivs inte i den fyrkantiga lådan. För mig räcker det inte att tänka utanför boxen, jag måste få vara utanför boxen, hela jag. Jag tillåter mig att vara den runda, oformliga krumelur som jag alltid har varit. För krumeluren finns inga lådor, inga boxar. För krumeluren finns inget tak, bara fri himmel. Jag ber inte längre om att få komma in, jag lockar andra att komma ut.

Krumeluren säger ”The basis of your life is freedom. The purpose of your life is joy.”

2 thoughts on “Jag, en krumelur

  1. Åh !!
    Mycket vackert!

    Men det frestar på att vara fri! När omgivningen tänker i boxen. Man får va lite stark!
    Stark blir starkare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *