Idag är en dag att njuta av

Njuta o lidaIdag är en dag att leva. Att leva, glädjas, njuta. Så fort jag klev utanför dörren stod det klart.  Sol, ljummen vind, guldgula höstlöv mot en klarblå himmel. Vem kan motstå detta? Vem kan undgå att låta sig beröras, låta själen le ikapp med solen? Ingen, ingen som sticker näsan utanför dörren, har naturen omkring sig och stannar upp en liten stund.

Våra liv omfattar allt, alla glädjeämnen och njutningar, alla sorger och bekymmer. Alla kommer att få sin beskärda del av allt, utan ansträngning och vare sig vi vill eller inte. Men vad väljer vi att lägga vårt fokus på, bekymren eller glädjen?

I varje människas liv finns ett visst mått av lidande. Fysiskt, psykiskt, känslomässigt… alla varianter. Och visst kan det te sig orättvist ibland, åtminstone utifrån. Du ser vännen som verkar ha allt på plats, hemmet, huset, mannen, barnen, jobbet och fritiden, allt verkar perfekt. Ändå lider hon, beklagar sig över något som i dina ögon ter sig futtigt och bagatellartat. Men jag tänker så här, ingen har patent på lidandet, ingen kan definiera vad som kan och får orsaka lidande. Hennes upplevelse av lidandet kan vara precis lika intensiv som din, oavsett orsak. Gagnar det oss att väga och mäta varandras lidanden och umbäranden, ställa dem mot varandra? Vem lider mest, du eller jag? Vem har rätt att lida, vem har det inte? Jag tror inte det. Jag tror istället att vi ska hjälpas åt att flytta fokus, skifta tyngdpunkt.

I min lilla värld är utgångspunkten att njuta så mycket jag bara kan. Ta vara på varenda möjlighet att glädjas, se den minsta lilla möjlighet att ge och få ett leende. Sorgerna, ja de kommer de också. Men jag gör mitt bästa för att inte ge dem större plats än jag verkligen måste, och när jag måste. Jag försöker att inte oroa mig i onödan, men jag tar gärna ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan, jag har svårt att se nackdelen med det…

Så, idag är jag glad! Jag är glad för att jag tror att du kommer läsa det här, och för att jag i och med det får en liten chans att ge dig ett leende. Jag VET ju inte om du kommer läsa, men blotta tanken på det gör mig glad. Det är ju Dig jag skriver för, det är Dig jag vill utbyta tankar med. Tillsammans kan vi hjälpas åt att lida det vi måste och njuta allt vi kan!

PS. En praktisk detalj, kom ihåg att Gilla min fb-sida (länk i högerkanten) så missar du inga av mina tankar på bloggen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *