Idag är dagen jag väntat på, eller inte…

you-are-lovedIdag är en dag jag både bävat för och samtidigt väntat på, läkarbesök på ryggkliniken i Strängnäs. Självklart vill jag veta vad man kan göra åt min trasiga rygg, jag kan verkligen inte ha det som jag har det nu, livet blir för begränsat och fysiken för smärtsam. Samtidigt vill jag inte veta… stoppa huvudet i sanden, blunda, stänga öronen, inte lyssna, känns som en tillfälligt lämplig utväg.

Men så påminner jag mig själv, igen. Påminner mig om det där spöket, rädslans spöke. Det som dyker upp och får mig att glömma tilliten. Tilliten till att allt är som det ska, att det är jag själv som skapar min framtid, att jag faktiskt lärt mig läxan. Jag vet att trasigheten i min rygg är mitt eget verk, jag glömde att hålla den hel. Jag tog den för given. Jag tog mycket för givet. Jag gör inte det längre. Nu vet jag bättre.

Jag vet också att lita, inte bara på mig själv, utan på andra. På andras kompetens, på andras goda vilja. Det som är ämnat att bli, det blir. Jag tar ansvar för min del och universum kommer mig till mötes. Med rätt människor, med rätt kompetenser, med värme i hjärtat. Svårare än så är det inte. Men ack så lätt att glömma när rädslan sticker upp sitt fula tryne.

Magiska ting sker hela tiden, idag är också en magisk dag. Snart får jag visshet, nu infinner sig ron. Så, nu möter jag dagen med denna påminnelse till mig själv (gör det gärna du också) –

I am loved and all is well.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *