I solens glans och värme…

Vi väcks till liv av solenSolen, den guldgula solen. Vi väcks till liv. Kroppar laddar, spänningar släpper, sinnen lättar. Jag är i Nerja på spanska solkusten, jag är här och jobbar för tredje året i rad. Återigen får jag uppleva vad solen gör med oss när vi lämnar gråtunga Sverige i november för en värmande sol och annat klimat. Det är något magiskt över förvandlingen.

Plötsligt ler vi igen. Plötsligt har vi lättare till skratt, det där ohämmade skrattet som oftast bara är barnen förunnat. Vi njuter med kropp och själ, vi ser på människor med nyfikenhet, vi möts. Vi blir piggare, vi orkar igen. Trots att vi är här och arbetar intensivt. Utbildningen jag håller här är kunskapsintensiv, fylld av fakta som ska pluggas in och förstås. Insikterna haglar och a-ha-upplevelserna avlöser varandra, det tar på kraften. Ändå orkar vi. Ändå orkar vi umgås, njuta, skratta. Visst har vi lämnat familjelivet hemma, visst har vi bara oss själva att tänka på och ta hand om. Men det är inte den enda förklaringen. Skillnaden är för stor.

Jag tror det är solen. Jag tror det är Solen som är vår moder. Jorden är vår födsloplats, vår förankring i den fysiska världen, men det är Solen som ger oss energin och styrkan. Det blir så tydligt här. Det blir så tydligt när kontrasten i energi är så stor. Från den grå filten till den guldgula strålglansen. Vår energiförändring är lika tydlig.

Jag känner i skrivande stund den djupaste tacksamhet över att få vara här, känna, dela, uppleva. Känna hur mina batterier laddas, hur min kropp suger i sig sin energimässiga näring. Trots att energiuttaget är stort är nettoeffekten ändå på plus. Solen är vår moder. Vi väcks till liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *