Hör din röst, få tag i din vilja

SONY DSCLyssna på dig själv, hör den inre rösten, du får alltid vägledning… Jo, men hur vet man att det är sig själv man hör? Hur vet man att man inte lurar sig själv, tror sig höra det man vill höra?

Det här är ett problem. Vi har nämligen lärt oss att INTE lyssna. Redan som barn lär vi oss att vara rationella, låta hjärnan beräkna, inte lita till ”opålitlig” intuition och magkänsla. Dessa står liksom inte lika högt i kurs i en kalkylerande värld.

Jag har ägnat en stor del av mitt vuxna liv åt att försöka klura ut vad jag egentligen vill. I långa perioder har jag bara vetat vad jag INTE ville, den sanna viljan gick liksom inte att få tag på. Mina försök påminde i mångt och mycket om att försöka fokusera på de där skumma figurerna som man ibland kan se på sin egen näthinna, men bara i periferiseendet. Du vet, som små maskar som liksom stryker runt i utkanten och så fort du försöker fokusera på dem så glider de undan, försvinner. Så var det med min egen vilja, jag försökte tänka fram den, men den gled mig hela tiden förbi. Och ju mer jag tänkte desto mer distraherad blev jag. Och när jag försökte lyssna inåt efter den så gjorde jag det så intensivt att själva tystnaden skapade ett brus som gjorde att jag inte hörde den i alla fall.

Så där höll det på. År efter år. Alltmedan jag levde mitt liv. Jag blev dock bra på en sak. Jag lärde mig att lyssna på vad jag INTE ville och faktiskt följa den rösten. I varje situation, i varje NU, finns det ett bättre och sämre alternativ. Man kan ”inte vilja” i varierande grad. Jag blev en mästare på att lyssna på mitt högljudda ”Vill INTE! och konsekvent välja bort det jag ville minst av två alternativ. Varje gång, där och då, här och nu.

Succesivt vände det. Successivt började jag känna en annan glädje i besluten. Valen mellan pest och kolera hade plötsligt förändrats. Jag började faktiskt vilja göra saker. Efter ett tag insåg jag att jag nu hade två ganska BRA alternativ att välja mellan. Jag kom på mig själv med att behöva bestämma inte vad jag MINST ville utan vilket jag HELST ville göra! Jag tror att det var där jag började förstå på allvar, förstå vad det egentligen handlade om.

Det tog lite tid, det ska erkännas. Men jag lärde mig att lyssna. Jag lärde mig att i ”Vill inte” rymdes också ett ”Jag vill”, men jag var tvungen att börja lyssna. Och börja gå. Ett steg i taget. Så länge jag stod still och försökte räkna ut alla tusen steg jag hade framför mig kunde jag inte röra mig ur fläcken. Hjärnan tog över, började kalkylera, värdera, förutse det oförutsägbara. Men i Nuet, i de små vardagsbesluten, där hade jag all makt och förmåga. Jag visste om jag ville diska nu eller senare. Jag visste vilka av alla mina arbetsuppgifter jag tyckte minst dåligt om. Jag visste vilken mat som smakade bäst för dagen. Jag visste vem som var roligast att umgås med, vem som gav energi och vem som tog. Jag blev medveten om alla små beslut jag fattade i min vardag, och valde aktivt först det minst dåliga och successivt det bästa. I varje situation. Jag slutade svika mig själv och jag kompromissade inte längre med mina övertygelser.

Jag riktade om min kompass, gradvis. Idag är kompassnålen stabil. Jag hör minsta lilla viskning från hjärtats vrå. Jag vet vad jag vill och jag gör det. Jag vill bland annat skriva. Jag vill skriva för dig. Dela med mig av det jag tycker mig ha förstått. Det intressanta är att jag egentligen alltid har vetat det, ända sedan jag var barn. Jag var bara tvungen att ta en sväng ut i livet först för att få bort alla spärrar och få tag i mig själv. Nu är jag hemma. Och det känns riktigt, riktigt bra.

5 thoughts on “Hör din röst, få tag i din vilja

  1. Mycket välskrivet och tänkvärt! Men frågan kvarstår. Hur vet du att det som du säger är det du helst vill göra inte är en liten djävul, en liten latmask eller annat otyg? Hur vet du att när du skjuter upp disken till förmån för något mer angenämt, inte är den lille latmasken som talar? Exemplet är simpelt men frågeställningen gäller så väl för den som de mer komplexa. Vad får dig att stanna hos en misshandlande man? (och det var bara ett exempel och inget som jag håller för troligt ;-))

    • Christina, jag tänker så här. Om latmasken styr (i diskexemplet) så är det faktiskt just din latmask som är din starkaste vilja här och nu. Och det är helt OK. Men ofta handlar det om något helt annat, dvs rädsla. Som i ditt exempel med en destruktiv relation, viljan där torde vara ganska självklar, men rädsla och hopp om förändring för att slippa konfrontera ovissheten, tillåts styra. Men där har vi också frågan om en annan människas manipulering vilket gör det betydligt svårare. Men generellt, om det är rädslan som styr, vilket är det vanligaste i mer komplexa frågor så handlar det om att först och främst för sig själv erkänna och uttala den egna viljan och sedan synliggöra den rädsla som håller vilja tillbaka. Det handlar alltså mer om att få tag i modet att förändra än själva viljan tror jag.

      Jag återkommer imorgon med lite fler tankar och knep om hur jag gör för att släppa mitt huvud och få tag i hjärtat och magkänslan. Tack för dina frågor och tankar, de väcker nya hos mig! <3

      • 😀 Bra och tydligt svar! Bland de bättre jag hört och jag har hört en hel del. Det märks att du tänkt och levt mycket i det här och det glädjer mig!

        Kommer fortsätta följa dig och kommentera när helst jag känner mig tvingad!

  2. Jag är så glad för att jag kommit så långt i livet så att jag också lärt mig vad just jag vill.
    Inte behöva fundera så mycket vad andra vill att jag ska göra. Vilken befrielse det är.
    Jag vill fortsätta läsa dina fina texter och funderingar, glad att du vill skriva och dela dem med oss <3

    • Tack Birgitta! Ja, visst är det ljuvligt när man inte längre är så rädd… Vare sig för sig själv eller andra. ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *