Hemma, på alla sätt

Jo, jag är hemma igen, hemma i Skagen. Jag var bara tvungen att åka tillbaka, dels för att vara med mig (som jag skrev om i förra inlägget) men också för att göra det jag allra helst vill göra, skriva. Att skriva är min stora dröm. Idag har drömmen utökats med målning, resor och fotografering, men kärnan, grunden, är mitt skrivande.

Det var skriva jag ville göra när jag var åtta, nio år. Då, i de oförstörda barnåren, var allt så självklart, det var författare jag ville bli. Ända tills kompisarna skrattade och undrade vad det var för ”yrke”, underförstått, det var inget yrke. Men det var inte bara vännernas frågande kommentarer som satte käppar i hjulet, det var också jag själv. När jag blev äldre fanns skrivardrömmen kvar men något luddigare i konturen, mer inlindad i synen på jobb, karriär, pengar. Och framförallt, för mig den springande punkten, känslan av att inte ha något att säga. Då, vid 18 års ålder, hade jag inte det, eller i vart fall visste jag inte om det. Så jag lånade ut min röst till andra. Utbildade mig till informatör, skrev och pratade om sådant som andra ville förmedla.

Inget fel i det, budskapen var viktiga, jag stod för dem, vartenda ett, och framförallt gav det mig en möjlighet att leva. Att leva, uppleva, förstå, se, skaffa mig insikter och lära känna människor. Detta var vad jag behövde. Liv att leva. Språket har alltid varit mitt, faktiskt utan ansträngning, men livet var jag tvungen att ta till mig. Tid behövde avverkas, mitt jag behövde finna sin form.

Nu har jag funnit den, funnit mig. Tillräckligt mycket för att göra min egen röst hörd. Idag, här och nu, skriver jag för mig, från hjärtat, från det som är jag, utan filter, utan omskrivningar. Jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill ha sagt, jag står stadigt på jorden. Och jag lever som jag lär.

Jag skriver ofta om att våga leva sin dröm, det är precis det jag gör just i detta nu, lever min dröm. Jag är i Skagen, mitt ”hemma”, och skriver. Jag skriver på en bok. Svårt är det, och alldeles underbart utmanande. Jag har ingen som helst kontroll över resultatet, jag vet inte ens om jag kommer i mål, vet inte om den blir läsvärd, vet inte om den någonsin kommer ges ut, vet inte om det jag gör kommer att ge mig några pengar – men vet du vad? Det spelar ingen roll! För jag lever min dröm. Jag gör precis det jag så självklart ville göra när jag var åtta år, jag gör det nu! Med en snart 48-årings erfarenhet av livet och sig själv. Målet må ha sin tjusning och drivkraft, men vägen är allt.

Jag njuter, här och nu, mer än vad jag förmår att uttrycka i ord. Jag lever min dröm. Jag hoppas att jag kan inspirera dig till att göra detsamma!

Med detta önskar jag dig en trevlig helg, hälsning från paradiset.

2 thoughts on “Hemma, på alla sätt

  1. Låter som en alldeles fantastisk dröm.
    Vad är vi här för att göra?
    Vad är ett arbete?
    Vem bestämmer att ett arbete är ett arbete?
    Dina ord och tankar är viktiga för oss andra att läsa.
    Vad vill vi?
    Dina ord öppnar för andra tankar som kan ge medvetenhet och växtkraft.
    Tack för allt du skriver 💖

    • Tack Carole! Tack för din kloka reflektion och kommentar. Arbete är för mig så mycket mer än en försörjning, så oändligt mycket mer än tid i utbyte mot pengar. Arbete är allt jag gör som tillför ett värde, för mig själv, för andra, för samhället och världen. Jag hoppas och tror att vi kommer dit inom en snar framtid, till ett samhälle där allas passion kommer till sin rätta. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *