Hem, jag är hemma

hemma-i-skagenFörundran, lycka, helhet, närvaro, kärlek…orden räcker inte till i detta nu. Jag är hemma, hemma i mitt Skagen, igen. Jag vandrar mina stränder och känner havet möta stenarna, möta mig. Som om det fysiska rummet smälter samman med mitt inre. Jag kan inte sätta fingret på det, jag söker orden men finner dem inte. Min känsla av HEMMA är allomfattande, ren kärlek.

Här i det avskalade och enkla, i det karga och sargade, finner jag ro. Här, där färgerna är naturens egna, de milda, de bleka med små oväntade explosioner här och där. Här, där jag är utelämnad åt krafterna, åt vinden och vågorna, där himlen är hög och horisonten milsvid. Här är mitt rum oändligt. Mitt inre sakar gräns, mitt inre omfattar allt. Min kärlek till denna plats, till detta liv, till mig och dig och allt annat vi tillsammans skapat, till samhörigheten och polariteten, till kontrasterna och balansen – allt, allt får plats i mig. Här, hemma, får det plats. För här är jag hemma, i mig. I tid och i rum. Bortom tid, bortom rum.

Som om jag befinner mig mitt i matrisen, den stora matrisen, där allt ÄR. Här finns alla möjligheter, alla varianter, allt jag kan välja att göra och vara, mina val, dina val, våra val. Jag ser det så tydligt här. Mitt i matrisen. Som om jag står mitt i livets centrum, mitt i mig, och mitt i dig. Samtidigt. Jag är hemma och mitt hem rymmer oss båda, oss alla. Mitt hem saknar gränser, mitt hem är oändligt, en fri horisont, en evig rymd. Jag älskar. Alltihop. Alla. Hemma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *