Grattis Birgitta! (”Om vänskap”)

grattis-birgittaIdag fyller en av mina finaste vänner, Birgitta Höglund, år! Mina varmaste tankar och största kram går till henne denna dag. Och det får mig också att tänka på det här med vänskap.

För mig är sann, äkta vänskap, en av kärlekens alla speglingar. När vi är barn, särskilt som riktigt små, är vänskapen enkel. Vi möter nya människor med öppenhet, vi dömer ingen, har inga förutfattade meningar som kan lägga en film mellan oss och den nya människa vi stöter på. Så vi möts, vi leker, i stunden, här och nu. Sedan blir vi äldre, spelen börjar, intrigerna. Vem är vän med vän, vem är okej, vem är det inte. Vi börjar bedöma, värdera. Mest för att skydda oss själva men det förstår vi inte, inte då. Ju äldre vi blir desto fler värderingar har vi med oss, vår vänskapskrets har sin ordning, sin struktur och det blir allt svårare att komma in i nya kretsar, släppa in nya människor. För vi vet, vi VET hur människor är, innan vi ens mött dem. Tror vi.

För mig är detta en process, en process där allt mer av våra möten förflyttats från hjärtat till hjärnan. Barnens möten, i självklar kärlek (kastade spadar i sandlådan till trots), har förskjutits till hjärnors möten. Hjärnor som bedömer utifrån tidigare erfarenheter, som värderar, som söker sina likar och håller avstånd till alla som avviker från det trygga mönstret. Allt enligt regeln, bättre fälla än fria. Bjuder vi in någon ny, annorlunda människa, i vår vänkrets, så gör vi det mer eller mindre omedvetet ”på prov”. Ett prov som oftast fallerar eftersom vi själva går in i relationen med skepticism, en sorts självuppfyllande profetia.

Vad vill jag säga med detta? Jo, att det är svårare att som vuxen finna nya, nära vänner, jag tror att de flesta kan känna igen sig i det. Orsaken är inte att dessa potentiella vänner inte finns, utan att vi inte längre möts med hjärtat i första rummet. Våra hjärnor kan för mycket, tror sig veta för mycket, dömer för mycket. MEN, och detta är ett stort MEN, det går! Det går att mötas, mötas på riktigt och träffa nya vänner. Det går att finna nära, äkta vänskapsrelationer även i vuxen ålder, om vi vill. Om vi verkligen försöker att mötas och lägga tvivel och förutfattade meningar som säger mer om oss själva än den vi möter åt sidan, då går det. Då kan vi finna nya vänner som finns där för oss och som vi finns där för.

Jag är SÅ glad att vi möttes, Birgitta och jag. Så tacksam över att vi, som vuxna, tillåtit oss att lära känna varandra med hjärtat i förarsätet. Idag kan vi låta även våra hjärnor mötas och se ljuva projekt uppstå. Hjärnor som arbetar i hjärtats tjänst, i lust, i glädje, i det goda livet.

Stort grattis på din födelsedag fina vän! Jag vet att du njuter av den på bästa sätt. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *