Flykt

FlyktHar du någon gång känt för att bara åka? Bara ta bilen och köra, köra och fortsätta köra. Utan mål, utan plan, utan tid. Eller suttit på tåget och slagits av tanken att inte alls kliva av på den station som din biljett anger utan bara sitta kvar. Åka till tågets slutstation, byta till ett nytt tåg och fortsätta tills du kommer till en plats du känner för att stanna kvar på.

Idag var en sådan dag för mig. Somrig och solig men kantad av lite för många konflikter och för stora dammråttor, disk- och tvätthögar slog den an flyktsträngen. Men hur lockande det än vore så vet jag ju att det inte tjänar någonting till. Högarna lär ju vara kvar och problemet sitter ju egentligen inte alls i högarna utan i min syn på dem. Det är min känsla av att sitta fast i en bur, min känsla av att vara fångad, fast, som orsakar flyktbehovet. Det finns ingen bur. Jag vet ju det. Och skulle den finnas så står dörren alltid på glänt. Allt annat är ett resultat av mina tankar och de känslor som följer på tankarna.

Så vad gör man? Jag tog mig an högarna. Under stora protester, lagom mycket gnäll och kryddat med en viss portion ilska, det ska erkännas. Rätt val? Absolut. Tillfredsställelsen när huset är rent, tvättkorgarna tomma och skåpen utrensade från onödigheter är underbar. Önskar bara att jag fått lite ordning på huvudet och humöret långt tidigare… Nåja, jag flydde inte i alla fall. Inte den här gången heller. Och det är jag glad för.

Ibland kan det vara befriande bara att hänge sig åt drömmen. Ta sig tiden att fantisera om hur det vore att ge sig av, bara göra slag i saken. Skulle kosan styras söderut eller norrut? Var blir första stoppet? Var sovs första natten? Är jag ensam? Känner jag mig ensam eller uppfylld av frihetens sötma? Hjärnan vet inte skillnad på verklighet och fantasi. Tar jag mig tiden att livfullt se min fantasi i ögonen så upplever jag att trycket lättar, mitt behov av flykt har blivit tillgodosett och jag kan lättare ta mig an den verklighet jag har omkring mig här och nu.

Drömmen om att bara åka och fortsätta åka… den har jag kvar. Men den resan ska inte göras i flykt utan i förväntan och harmoni. Vi får se om jag har lust att göra verklighet av den drömmen. Kanske är det en dröm som ska fortsätta vara en fantasi.

One thought on “Flykt

  1. Så bra uttryckt! Tror vi är många, många som känt och känner detsamma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *