Ett liv i rädsla

RädslanHur låter det i dina öron – att leva ett liv i rädsla? Jag tror att du ryggar tillbaka, att det känns oroligt, otryggt. Ingen vill leva sitt liv i rädsla, ändå gör de allra flesta det. De flesta människors beslut fattas med rädslan som grund, de flesta människor låter rädslan styra livet.

Instinktivt vill du protestera nu, eller hur? Du vill säga, ”Nej, inte jag!”, men är du då helt sann mot dig själv? Är du då helt medveten om grunden för dina val, dina beslut?

Rädslan är en riktig luring. Att vara rädd för våld och hemskheter är en sak, den rädslan är tydlig. Den rädslan är lätt att se, lätt att förstå. Tack och lov slipper det stora flertalet i vårt land rädsla av denna orsak. Men rädslan har så många andra ansikten. Rädsla som i otrygghet. Rädsla som i oro för morgondagen. Rädsla för att inte duga, inte räcka till, inte få ekonomin att gå ihop.

Arbetet som du går till varje dag, arbetet som inte ger dig full tillfredsställelse – varför går du dit? Varför slutar du inte, hittar ett nytt, roligare arbete? Jag tror att du är rädd för att bli arbetslös, att pengarna inte ska räcka, att du måste sänka din levnadsstandard, att du inte ska hitta ett nytt arbete, att nästa arbete blir sämre istället för bättre, kanske rädd för vad andra ska tycka.

Relationerna du haft som inte var helt lyckade – varför bröt du inte upp tidigare? Jag tror att du var rädd för ensamheten, rädd för smärtan, rädd för att såra och bli sårad, rädd för alla konsekvenser i stort och smått. Så du gömde det jobbiga och hoppades, hoppades att det skulle försvinna, lösa sig på något sätt.

Hur ser du på dina medmänniskor, kända som okända? Förväntar du dig att de vill dig gott eller ser du på dem med skeptisk misstänksamhet? Ser du andra människor som hjälpare eller stjälpare på vägen, delar du in dem i ”goda” och ”onda”? Är du rädd för andra människor eller känner du tillit? Kan du på riktigt förlåta dem som gjort dig illa? Kan du känna tacksamhet för de lärdomar de försökt ge dig så att du kan ta emot nya, eller ser du erfarenheten som misstag du nu ska undvika? Har erfarenheterna öppnat ditt hjärta för nya möjligheter eller byggt upp nya rädslor och hinder?

Alla drömmar du bar på, alla drömmar du lagt på hyllan, alla äventyr som livet bar i sitt sköte – var tog de vägen? Varför fortsatte du inte leva drömmen, söka äventyret? Jag tror att du successivt fick mer att hålla kvar vid, du blev rädd att förlora det du hade. Man vet vad man har, inte vad man får. Rädslan för förlust kväver drömmarna, konserverar din längtan. Rädslan.

Vad hindrar dig egentligen från att leva det liv du innerst inne vill leva, det liv du drömmer om? Om det inte är rädslan… vad är det då? Missförstå mig inte, jag menar inte att du inte har goda skäl till din rädsla, tvärtom. Du har all anledning att se om ditt hus, värna dig och de dina, jag förstår det mer än väl. Men visst kan du hålla med mig om att den begränsar, att otryggheten och den rädsla som är otrygghetens ursprung, är begränsande?

Tänk om det fanns ett annat sätt att se på saker och ting, en annan grundval för besluten? Hur skulle ditt liv se ut om dina val och dina beslut INTE fattades med rädslan som grund utan i full tillförsikt? Hur skulle ditt liv då se ut idag? Vad skulle du ändra på? Vilka beslut skulle du fatta här och nu om du visste att du var fullt trygg, att ingenting viktigt någonsin skulle fattas dig och att ingen människa skulle göra dig illa?

Lek med tanken. Hur känns det? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *