Ett grattis med sidor…

Mamma och jag för lääääänge sedan...

Mamma och jag för lääääänge sedan…

Idag fyller min mamma 70 år! Sjuttio år är ganska många år, men ändå inte alls lika många som jag tyckte när jag var tjugo. Det är konstigt hur tiden ändrar på perspektiven.

Min mamma föddes alltså 1946, efterkrigsbarn. Barnen som blev de första tonåringarna, barnen som bröt så mycket ny mark, som förändrade, jämställde och dominerade, barnen som blev proppen Orvar. Nu går de i pension, en efter en. Men inte min mamma. Min mamma fick aldrig uppleva någon pensionsavgång, hon fick aldrig någon välbehövlig vila före den stora, långa vilan.

Cancern tog min mammas liv för drygt åtta år sedan. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Sorgen har så sakteliga klingat av, tunnats ut och bleknat, men saknaden finns där. Jag önskar att hon fått njuta av sin pension, njuta av att gå och påta i landen, njuta en kopp kaffe på verandan, plocka sina kantareller i skogen och lingon i riset. Jag önskar att hon hade fått vara mormor inte bara åt min äldsta son utan också åt min dotter, lära också henne blommornas och fåglarnas namn, såsom hon lärde mig, visade på det vackra, det förunderliga. Visst kan jag göra det, jag också, men jag önskar att hon hade fått det nöjet. Jag önskar att jag hade fått fira henne idag, på hennes födelsedag. Kanske med en resa, bara hon och jag, så som vi gjorde när hon fyllde femtio. En vecka, mor och dotter, kanske hade vi tagit med oss min dotter också, hennes dotterdotter, tre generationer. Vi skulle ha tyckt om det, alla tre. Vi skulle ha skapat nya minnen att lägga till de gamla.

Men nu blev det inte så, döden är oåterkallelig. Idag tänker jag dock inte på döden, jag tänker på allt som lever. På det liv min mamma gav mig, på det liv jag lever, på den dyrbara tid jag har kvar. Jag tänker på livets skönhet, på alla möjligheter det ger, på alla människor jag har omkring mig, nära och i fjärran. På alla jag älskar, på allt jag får uppleva, på all glädje och alla äventyr.

Livet är förunderligt och jag njuter av varje minut så innerligt jag bara kan. Jag vet att mamma finns vid min sida, alltid. Jag vet att hon stöttar mig när jag utmanar mig själv. Jag vet att hon skrattar med mig när min glädje är som störst, när jag målar, skriver och njuter av levande musik. Jag vet att hon finns vid min sida när rädslan över nästa veckas ryggoperation sköljer över mig, jag känner hennes hand stryka lugnande över min panna så som den strukit så många gånger förr. Kärleken når bortom tid och rum, för den finns inga gränser.

Så idag, på Din dag, den 9:e december 2016 – grattis på födelsedagen mamma!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *