Etiketter

StreckkodHur svårt är det inte att se en människa så som hon är. Hur svårt är det inte att bortse från hjärnans etiketteringar och kategoriseringar. Ser vi alls varandra bakom hjärnornas dimridåer?

Kön, ålder, klädval, yrke, fritid, språk… hur fort skaffar vi oss inte en bild av personen vi möter. Millisekunder. Hjärnan skannar av, tillfredsställer sitt behov av kontroll och vi tror att vi mötts. Men har vi verkligen det? Har vi mötts på riktigt eller är det en etiketternas avstämning som skett? Likt en streckkod i affären, skannas av, ges ett innehåll, tillmäts ett värde.

Tänk om vi kunde komma förbi denna hjärnornas bedömning, komma bakom. Tänk om vi kunde mötas rena, i hjärtat. Själars möten där inga baktankar finns, inga agendor, inga förutfattade meningar, inga påklistrade värderingar. Möten på lika villkor, där vi verkligen möter en annan människa och inte enbart speglar oss själva i den andre. Är det möjligt? Kan vi se med ett annat öga, lyssna med ett annat öra? Kan vi mötas, på riktigt?

Jag tror det, jag vill tro det. Att vi kan mötas i kärlek.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *