En trollslända knackade på

Min dag började med att en jättestor trollslända kom och knackade på. Bokstavligt. Den flög mot fönsterrutan i köket upprepade gånger, uppfordrande, och gav sig inte förrän jag gick fram, öppnade och sade hej-på-dig. Trollsländorna och jag har en speciell relation… Alla som känner mig vet att jag allt som oftast bär en om halsen, men de är också, och har länge varit, mina följeslagare på annat sätt. De kommer alltid till mig med påminnelser, påminnelser om tacksamhet för allt jag har och är, påminnelser om glädjen, att ta vara på stunden, påminnelser om att drömma och våga förverkliga drömmarna. Nu. Inte sedan. Så också idag.

Jag log med hela ansiktet och hela själen och tackade trollsländan för en fin början på min dag. Det har varit bråda veckor på sistone, kan man lugnt säga. Utställning i Stockholm av mitt måleri (SÅ roligt, givande och med goda resultat!) och så förstås…boksläppet. Min första bok har kommit ut, och inte bara det, den har nått fram till sina första läsare!

Så otroligt nervösa, spända och förväntansfulla dagar och timmar det blev innan den första läsaren hörde av sig. Hon grät när hon läste. Så kom nästa, hon grät floder hon också. Nästa läsare hörde av sig och var helt fast efter ett par kapitel. Sådär har det fortsatt. Mina läsare har åkt känslomässig berg- och dalbana när de läst min berättelse, de vill träffa och lära känna huvudpersonerna Gabriel och Hanna ännu bättre, och… de vill ha en fortsättning!

Du som följt min resa fram till färdig bok, jag tror att du kan förstå hur detta känns för mig. När livsdrömmen man burit på i 40 år blir verklighet, efter hårt arbete men också med en sorts given självklarhet. När den egna tilliten utmanas till det yttersta, när alla tvivel på den egna förmågan är som störst, så kommer en våg av bekräftelse. En våg som säger, dina ord berör oss, ge oss mer. Det är SÅ stort! Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka detta, jag önskar att jag kunde dela denna gränslösa glädje jag känner med er på något sätt. Jag får väl helt enkelt ta med mig alla känslorna in i skivandet framöver och hoppas att de kommer ut den vägen. 😊

Nu återstår för mig att nå ut ännu bredare med boken, häri ligger den stora utmaningen, den som är förutsättningen för bärkraften i det långa loppet. Har du några tips att ge mig? Var bör jag fixa författar-/läsarträffar? Var bör jag finnas och signera mina böcker? Följer du några bloggare som jag bör kontakta? Recensenter? Är du med i någon bokcirkel eller vet någon som är? Alla, ALLA, tips mottages med största tacksamhet.

Och du som läst min bok, skriv gärna och berätta vad du tycker! Du som tycker om den, rekommendera den jättegärna till vänner och bekanta. Och du som nu sitter där på din kammare och undrar vad i herrans namn det är för bok jag pratar om – du kan läsa om den och köpa den här i min webbshop. Mata inte skuggorna heter den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *