Du kan släppa taget

Självkänsla 2Är du fulare än andra? Är du dummare än andra? Är du trögare, mindre värd, mindre omtyckt än andra? Är du värd att älska ”trots” den du är snarare ”tack vare” den du är? Har du mindre att ge än andra? Är du inte värd att få lika mycket som andra? Nekar du dig saker? Gör du inte sånt som ditt hjärta brinner för? Offrar du dig för att du inte är värd bättre? Presterar du ditt allra bästa med känslan av att det aldrig är gott nog, alla andra kan bättre? Duger aldrig det du gör? Är du inte god nog? Slår du ifrån dig komplimanger för att de omöjligen kan gälla dig? Är du helt enkelt mindre?

I så fall har du fått precis allt som rör dig själv om bakfoten. Du måste förstå en sak, sådana tankar är inte dina tankar. Det är någon annans tankar. Någon som i oförstånd eller av ren elakhet lade dessa tankar i ditt knä någon gång när du var som mest sårbar. Du tyckte inte om de här tankarna, instinktivt slog du dem ifrån dig. Men någonstans på vägen valde du att plocka upp dem, röra vid dem, klappa om dem och ta dem till dig. De var aldrig sanna. Inte då, inte nu. Och du kan välja att lägga dem ifrån dig.

Tankar av det här slaget rymmer ingen sanning. En ordström med värdeladdade ord är ett uttryck för värderingar; bra-dåligt, större-mindre, dum-klok, fin-ful, inget av det duger som sanning, inget av det är fakta. Någon annan lade sina värderingar i ditt knä, du gjorde dem till dina. Den här sortens tankar och värderingar är tunga till sin natur och ju mer de upprepas desto tyngre blir du. Men du måste inte bära runt på din tyngd, du kan välja att inte göra det. Snälla du, släpp bördan, lägg ner den. Säg, tack för den här tiden, men jag har burit dig länge nog. Jag vill inte längre, orkar inte längre bära din tyngd. Du får stå på egna ben, någon annanstans, eller ligga kvar på marken om du hellre vill det. Men jag vill inte längre ha dig i mitt liv. Du gagnar mig inte.

Vägen dit kan kännas oframkomlig, snårig och svårforcerad. Du känner inte terrängen, du kan tro att du saknar både karta och kompass. Men jag säger dig, du har den makten, och du kan göra det enkelt, som genom ett trollslag. Lika enkelt men motvilligt som du plockade upp din börda, lika enkelt kan du lägga den ifrån dig. Du kan släppa taget. Du kan befria dig själv. Det enda du behöver är Viljan att göra det, den sanna viljan. Visst kan det kännas ovant, du känner dig märkligt tyngdlös en stund, som om du tappat fotfästet. Men det är då du tar nästa steg, det är då förankrar dig igen, förankrar dig genom Modet att upptäcka och definiera den du verkligen Är.

2 thoughts on “Du kan släppa taget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *