Det vita…

Ett vitt arkNi som följer mig vet att jag nu också målar sedan några månader tillbaka. Det är otroligt givande på alla sätt och kompletterar mitt skrivande på ett nästan magiskt vis. Ännu mer magiskt är det faktum att så många verkar uppskatta även det jag målar, och köper mina tavlor! Å andra sidan bekräftar det allt jag tror och håller för sant – är det rätt så går det lätt.

Jag skriver och målar för att jag har en glädje av det, för att jag njuter av varje ögonblick och lägger min energi, värme, kraft i det jag gör. Utan tanke på resultat. Jag gör det för att jag vill göra det, för att det är jag, och för att jag på detta sätt kan dela med mig av allt det som är jag, mitt bästa jag.

Skrivandet och målandet har mycket gemensamt, båda är kommunikationsformer, båda görs med lika delar hjärta och hjärna. Men det finns också en annan gemensam nämnare, något som för mig är både glädje, påminnelse och utmaning. Alla tavlor, alla texter, börjar nämligen med ett vitt ark, en vit duk, ett oskrivet, omålat blad.

Den vita ytan påminner mig varje gång om att också varje dag är en ny dag, ett oskrivet blad för mig att skriva min historia på. Varje ny människa jag möter är en vit duk för mig tills hon öppnar sig och alla hennes färger träder fram. Tillsammans målar vi varandra och oss själva. Vi målar och formulerar det som vi kallar för livet, för jaget, för verkligheten. Och alla färger är våra färger, alla ord är våra ord. Du väljer, jag väljer. Så formar vi oss, så skapar vi oss. Jag tycker om den tanken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *