Det kostar så lite

Det kostar så liteDet kostar så lite att ge det finaste det du har. Ett leende, en öppen dörr, en hjälpande hand av bussen, en kram. Ibland är vi rädda att ge, rädda för att gåvan inte ska tas emot, rädda för att den inte duger, inte är fin nog. Men tänk, hur skulle det vara om du gav motsatsen? Såg butter ut, blängde på alla du möter. Smällde igen dörren framför ansiktet på den som kommer bakom dig. Stod och såg på med armarna i kors när den äldre damen försökte ta sig av bussen alltmedan stressade medresenärer suckade och tyckte att hon sinkade deras färd. Lät bli att ge en kram till den som såväl behövde en. Hur känns det? Hur skulle det kännas att vara den som möts av detta varje dag? Hur mycket betyder en kram och ett leende en så´n dag? Allt. Det betyder allt. Och det kostar så lite.

Vi är rädda för att ge, men ännu räddare för att få, att be om hjälp, ta emot. Rädda för att få ett nej, rädda för att bli avspisade, rädda för att ta plats i någon annans liv, vara till besvär. Men tänk, vill du hjälpa någon annan som behöver din hjälp? De flesta gör det gärna om de bara kan. Varför skulle då inte andra finna glädje i att hjälpa dig? Du kanske rent av skänker dem glädje genom att be om deras hjälp, genom att låta dem få ge…

Låt oss bryta detta mönster. Ett mönster där ingen vågar be och ingen vågar ge, när det enda vi vill och behöver är just detta. Låt oss möta varandra som de medmänniskor vi är, låt oss dela en gnutta liv med varandra. Var inte rädd, den finaste gåvan är du.

One thought on “Det kostar så lite

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *