Det börjar med en dröm

Jag minns den så väl, den där dagen. En alldeles vanlig dag i ett alldeles vanligt barnaliv, en skolgård med alldeles för mycket asfalt, en rast av betydligt större värde än de lektioner som omgav den. En alldeles ny bok i min hand, en skrivbok, för andra att skriva i. En bok för att samla minnen, en bok för att beskriva här och nu men också en bok för omtanke och drömmar.

De var populära då, de där skrivböckerna, böckerna där Mina Vänner skulle samlas och bevaras. Jag hade äntligen fått en, jag också. För andra att skriva i. Ingen skrev.

Alla var så upptagna med andras böcker, de böcker som ägdes och förvaltades av de mer populära kamraterna, de böcker det kämpades om att få en sida i innan sidorna tagit slut. Min bok tillhörde inte de eftertraktade. Min bok förblev tom.

Jag stod där med min bok och min finaste penna och kände bladens tomhet sprida sig till min hud, krypa under den och mycket effektivt släcka den glädje och iver med vilken jag valt min bok. Jag kunde välja en bok, det var inte lika enkelt att välja vänner.

Så jag gjorde det som en skrivare och drömmare gör, jag motade tomheten på flykten, vände mig inåt och greppade pennan. Omsorgsfullt vek jag upp den första sidan, plattade till vikningen i mitten och skrev mitt namn. Jag var min egen vän, den första och den bästa. När de populära vännernas böcker blivit fullklottrade och intresset så småningom vändes också mot mig och min bok, tog jag ingen notis om det. Jag var upptagen, med Min bok. Och bland centimeterlängder, hår- och favoritfärger plitade jag ner den dröm som inte ens formulerat sig som en dröm utan mer liknade en oreflekterad självklarhet. Vad vill du bli när du blir stor?, frågade boken. Författare, svarade jag.

Idag, fyrtio år senare, har jag kommit ifatt åttaåringen. Hon som var så klok, hon som visste. Idag har hon gjort sina erfarenheter, vet vad hon vill förmedla och hon har skaffat sig ett språk för att klä sina berättelser. Hon har gjort verklighet av drömmen.

Och en sak står helt klar, kan hon, så kan du. Det är aldrig för sent.

2 reaktion på “Det börjar med en dröm

    1. Therese

      Tack Maria! ❤ Och vet du, jag tror att den där flickan visste men att hon sedan glömde… Hon minns nu, som tur är. 😊

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *