Det är öken

Öknen Råbjerg MileDet finns en öken, en öken i Danmark. Jo, det finns faktiskt en sådan, Råbjerg mile. Långt norrut, på Jylland, en tusen meter lång och tusen meter bred öken med ungefär 4 miljoner kubikmeter sand. Vinden har fört sanden dit och vinden flyttar hela öknen femton-tjugo meter varje år. Sandkorn för sandkorn. Dag för dag, år ut och år in. Vilka krafter.

Öknens storslagenhet upplevs först i helheten. Jag blickar ut över sanddynerna och slås av mjukheten och föränderligheten, hur det böljar, omsluter. Så börjar jag gå och inser kraften, tyngden, vilken möda som krävs för att förflytta sig genom, över och i sanden. Så sätter jag mig ner, betraktar det översta sandlagret som lugnt låter sig svepas framåt av den svaga vinden. En fjäderlätt förflyttning som i sin okuvlighet flyttar hela öknar. Min hand rör vid sanden, smeker den, försöker fånga den. Den rinner genom min fingrar, som vatten, torrt vatten.

Ett sandkorn ligger kvar i min hand, det har fastnat i en av handflatans linjer. Jag betraktar kornet, ser dess alla färger. Öknen här upplevs som ljus, nästan vit, men det millimeterstora kornet i min hand skiftar från rött till brunt och beigt och har både ljusa och mörka partier. Jag slås av det självklara, jag håller öknen i min hand. Den storslagenhet mitt öga ser när det blickar ut över sanddynerna finns också i det lilla kornet. Det lilla kornet ÄR öknen. Denna dag skiner solen och de ljusa delarna reflekteras. En annan dag, när solen skyms av moln, upplevs säkert öknen mörkare när sandkornens andra delar framträder tydligare.

Vi människor är som sandkorn. Vi är till synes separerade från varandra och tillsammans bildar vi en storslagen helhet. Men var och en av oss bär också helheten inom oss. Olika dagar reflekterar vi olika saker. Olika dagar tillhör vi öknens djupa eller ytliga lager. Olika dagar ligger vi stilla eller låter oss flyttas av vinden. Olika dagar utgör vi öknens stabiliserande eller föränderliga lager.

Tillsammans och var och en för sig – vi är en samlad helhet. Och som en helhet måste vi förflytta oss, en millimeter och meter i taget. Så skrivs vår gemensamma historia och så skapas vår gemensamma framtid. Ett isolerat sandkorn är ingen öken men varje sandkorn rymmer en ökens potential.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *