Den missförstådda

Den missförstådda kärlekenNi säger att ni känner mig, och visst gör ni det. Jag är själva er essens, hur skulle ni inte kunna känna mig? Med mig bygger ni broar, river murar, för samman. Ändå förstår ni inte. Ändå missbrukar ni mitt namn. I mitt namn startar ni också krig, skapar konflikt, dömer och för isär. Ni säger att ni gör det rätta, att det är av Kärlek eller för att Kärleken tog slut. Det är inte jag, säger jag er. Inte jag. Jag tar inte slut. Tar aldrig slut. Missbruka inte mitt namn.

Ni påstår att människan består av de två – Kärleken och Rädslan. Att det är i konflikten mellan oss, i valet mellan oss, som ni blir till. Och visst kan det te sig så, men det är helt enkelt inte sant, ni missförstår. Det finns bara jag, kärleken. Det är jag som är du, som är ni. Det är jag som är er essens, jag som följer er i döden och efter, jag som är den eviga, jag som ÄR.

Rädslan är inte min motpol, jag har ingen motpol, jag omfattar allt. Rädslan skapar ni själva, i era kroppar, era hjärnor. Visst kan ni låta den styra och prägla era liv, men den är inte jag, den är inte sann, den är inte evig. Skulle ni se på rädslan utifrån mig, i kärlek, skulle ni omfamna även rädslan.  Rädslan som en del av era kroppar, en del av att vara en levande människa, men som inte ÄR. Ni verkar tro att jag, kärleken, liksom rädslan begränsas av tid och rum. Att jag bara kan omfatta en i taget och tills döden skiljer er åt. Inget kunde vara mer fel, jag är allomfattande, evig. Jag saknar början och slut, jag är.

Tvivla inte på mig, tvivla inte på Kärleken. Hålla aldrig tillbaka en handling av kärlek, begränsa mig inte. Att begränsa Kärleken är att begränsa livet, er själva. Släpp mig fri, släpp dig själv fri. Låt mig få verka genom dig, i mitt sanna namn. Kärleken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *