Den lilla rösten

den-lilla-rostenRo, lugn i din själ, i ditt själv, i din kropp. Kan du känna det? Är det någonsin helt stilla, utan oro, utan kamp? Jag hoppas det. Jag hoppas att det åtminstone någon gång ibland blir så lugnt och stilla att du kan höra dig själv. Inte dina tankar, de surriga, de ibland positiva, ibland negativa. Nej, jag hoppas det blir så rofyllt i dig att du hör den där andra rösten, den lågmälda, icke placerbara. Den som inte talar genom ord, inte genom hjärnans filter, utan som kommunicerar direkt med dig därför att den är du. Rösten som talar inte genom ord utan genom visshet. Du bara vet. Vet vad som är rätt, vad som är fel. Vad du ska göra eller inte göra. Vad du vill och inte vill. Visshet. Utan tvekan. Utan tvivel. Om så bara för en sekund. Jag hoppas att den stillheten är din, stillheten inuti.

Vissa hör rösten bäst i enskildhet, ro och tystnad. Andra hör den allra bäst när kroppen är som mest sysselsatt, belastad, hårt arbetande. Men alla behöver få tyst på sin hjärna, den brusande och rationaliserande, den rädda, begränsande och kvarhållande. Först när egot backar undan tillåts den egna, sanna rösten göra sig hörd. Och du måste lyssna på den, hörsamma den, lita på det du hör. Även när den talar tyst och kanske, för hjärnan, svårbegripligt.

Den här rösten, rösten från hjärtat, kommer från ditt klokare jag, det jag som vet vad du behöver, vad som kommer att utveckla dig, vad som kommer skänka dig glädje. Lyssna på den, lita på den, agera efter den. Agera utifrån lust och glädje och du kommer inte ångra din resa. Resan blir inte fri från motgång bara för att du följer hjärtat, men det blir ett annat motstånd. Ett motstånd utifrån, inte inifrån. Kanske når du inte ens hela vägen fram, men vad gör det om resan är glädjefylld? Om resan ändå är själva målet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *