Del 5 – 48 timmar senare

parkering1Nå, hur gick det, vad fick du för gåva? På vilket sätt gav fältet sig till känna, vilket bevis fick du? Jag frågar VILKEN gåva du fått, inte OM du fått någon. Jag VET att du fick den, frågan är bara om du var där och tog emot den? Kunde du hålla ditt fokus, din uppmärksamhet i 48 timmar, eller glömde du?  Det är det vanligaste misstaget, vi glömmer bort vad vi ber om, glömmer bort vad vi vill ha, så vi ser det inte ens när det räcks fram mot oss. Kopplar inte ihop det som händer med det vi önskat.

Jag kan berätta ett par saker jag fått, önskat, skapat de senaste gångerna jag gjort detta experiment i det lilla. Båda gångerna handlar det om parkering av någon anledning. Små saker, men av stort symboliskt värde i stunden.

Först, snö, massor av snö. Min lilla bil behövde få komma in i värmen och tinas upp eftersom vi saknar garage här hemma. Just denna dag skulle jag skjutsa barn till skolan och sedan träffa en väninna på lunch. Hade inte det minsta lust att åka hem emellan eftersom vi har ett par mil att åka i vardera riktningen. Hela vägen in till stan sitter jag och grubblar över parkeringsläget. Jag tänker sätta mig och jobba på ett fik inne i city i mellantiden men det är ju så himla dyrt med parkering när man ska stå där mellan 08 och 15. Jag går igenom olika alternativ i huvudet men bestämmer mig för att bilen faktiskt får bestämma, den behöver tinas upp och det finns ett varmgarage i närheten. Det får väl kosta vad det kostar tänker jag med en vag känsla av att det kommer att lösa sig på bästa sätt. Jag lämnar barnen, åker till garaget, parkerar bilen och ska betala. Då fungerar inte kortet. ”Ta ut kortet. Låt kortet sitta kvar” är det dubbla budskap som apparaten ger mig. Jag försöker ett par gånger och säger några väl valda ord, tänker att det knappast löste sig på bästa sätt! Då dyker två parkeringsvakter upp från ingenstans. ”Hej där”, säger jag. ”Jag har problem.” Jag förklarar, de tittar, förundras precis som jag. Jag vill bara göra dem uppmärksamma på felet, det måste ju rättas till. Jag börjar plocka fram ett annat kort att betala med, ett med chip, till skillnad från det första. Då händer det. ”Vi fixar det här”, säger de. Och jag kan med ett brett leende stå och se på när min gåva skrivs ut och läggs i min hand, gratis parkering, hela dagen. ”Ha en bra dag!”. Tack bilen, tack krånglande automaten, tack vakterna som dök upp i precis rätt ögonblick.

Nästa tillfälle, också det en parkering. Jag står utanför badhuset och ska betala parkeringen innan dotterns träning. Muttrar över att automaten är så seg när man betalar med kort, och i snöyra är det inte roligt. Tänker att det vore SÅ mycket enklare att ha några tiokronor att betala med. (Det är en billig parkering, 10 kronor är precis lagom för ett träningspass). Tänker att jag ska komma ihåg att leta rätt på några tior till nästa gång. Går tillbaka till bilen där dottern väntar. Vi lyfter ur hennes ryggsäck ur bagaget, slår igen luckan, och då ser jag den. I snön vid min fot ligger den, en glimrande tiokrona. Det här blir en bra dag!, säger jag till dottern och vi böjer oss ner för att plocka upp den. Strax bredvid ligger det en till. Och bredvid den, en till. Tre stycken tiokronor ligger precis vid min bil, löst ovanpå snön som jag just kört över. Var det ”slumpen”? När hittade du tre tiokronor sist, precis när du behövde dem? Jag tror inte på slumpen, jag VET att det var fältet som gav mig den lilla gåva jag bett om och det bevis jag efterfrågat 24 timmar tidigare.

Så kan det gå. Du drar till dig det du ber om, så sluta tvivla! Det här är givetvis småsaker i det stora hela, men ändå ack så viktiga. Varje gång jag får dessa små gåvor så ler jag stort och brett, och jag får dem ofta nu för tiden. Varför? För att jag bjuder in dem och är öppen för dem. Hur fungerade experimentet för dig? Berätta gärna! Jag är nyfiken.

6 thoughts on “Del 5 – 48 timmar senare

  1. Innan de 48 timmarna var slut så ringde min telefon och en kvinna berättade att hon ville köpa min hund. Hon kommer i morgon.

  2. Insåg att det kan vara svårt att hitta tecken, särskilt om man glömmer att vara uppmärksam 😉 Men när jag försöker tänka tillbaka finns det säkert flera saker som kunde vara tecken men t.ex. då jag igår fick en förfrågan om att hålla en föreläsning kan jag tänka mig var ett tecken att jag är på rätt spår med mitt företag. Efter en dag med extremt låg energi som jag kämpar med i och med återhämtningen från utmattning och hormonell obalans hade jag i går bättre ork igen och allt kändes lite bättre. Så nog finns tecknen där bara man öppnar ögonen och är villig att se och ta emot 🙂

    • Precis så är det Sofie! Saker, möjligheter som kommer till dig utan ansträngning är fältets sätt att erbjuda dig nya vägar. Du väljer själv om du vill se dem, om du vill öppna den nya dörren och prova den nya vägen, det vill säga ta emot gåvan. Men gör du det inte så kan du vara säker på att du blir erbjuden en liknande gåva, igen och igen och igen. Kraften, fältet, lagen sviker dig aldrig. Däremot kan det bli svårare och svårare att lyssna och ha ögonen öppna… Vi förlorar lätt tilltron och uppmärksamheten.

  3. Har beställt en gåva till min son som har det jättetufft på jobbet. Deadline var kl 12 idag (11/2) och nu väntar jag bara på att få höra att han har fått en uppmuntran/förändring som vänder hans jobbångest. Jag vet att det fungerar att önska även för andra, jag har gjort det flera gånger förut. Visst är det spännande!

  4. Det tog bara två timmar tills jag fick mitt bevis. Jag hade planerat för att ta en förmiddagspromenad, men hejdade mig ute på gatan. Den var blank som en skridskobana, med massor av isknölar utspridda. Jag provade gå ett par steg men insåg snabbt att det kändes omöjligt att gå där utan att ramla. Precis när jag bestämt mig för att skippa promenaden hördes ett brummande och skramlande ljud bortanför kurvan framför mig. Det var sandbilen som kom. Precis som på beställning! Och det var det ju!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *