Dagdrömmeri

dagdromDu kanske minns hur du som barn bara lät tiden gå. Lite rastlös ibland, kanske uttråkad, men hur tiden var din vän, hur tiden stod på din sida. Du kanske minns hur du följde de sakta svävande molnen, eller hur du fastnade med blicken i fjärran, borta i egna tankar, egna drömmar och funderingar.

När upplevde du senast det här magiska tillståndet? Inte tankar kantade av oro, inte med bekymmersrynkan fördjupad mellan ögonbrynen, utan det fria, sorglösa dagdrömmeriet med ett leende i mungipan. Jag hoppas att det var alldeles nyss.

Risken finns dock att du knappt minns hur det var. Att det fria drömmeriet dagtid försvann någonstans i tjugoårsåldern, när du tog steget fullt ut i vuxenlivet. Att du känner att din förmåga att dagdrömma försvunnit, att dina tankar upptas av annat. Att du inte längre har tid, att du numera ”vet” att det är lönlöst…

Har vi blivit för rationella för att våga dagdrömma? Har vi blivit för effektiva för att tillåta oss tid för drömmeri? Har vi blivit för upptagna av skärmarnas nyheter för att långsiktigt kunna drömma om våra egna? Har vi blivit så desillusionerade och vilseledda att vi inte längre ser vikten av dagdrömmeriet som grund för vårt skapande?

Jag hoppas innerligt att dina dagdrömmar lever, att du låter dem frodas, djupna, breddas. Jag hoppas att inte dina fina dagdrömmar ersatts av nattliga mardrömmar som en påminnelse av den mur, det motstånd du bygger upp i dig själv. Jag hoppas att du river dessa murar, möter dina motstånd och frigör din skaparkraft, din energi.

Du har den, jag har den, alla har den. Släpp den fri. Kraften. Drömmen. Dröm!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *