Då var det dags, operationsdags…

diamant-opererasNär du läser min text denna fredag är jag antingen på väg in till operation, mitt i den eller kommit ut därifrån. Min rygg ska idag äntligen få tillbaka sin funktion som upprätthållare av hela min kropp. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig, för att travestera ett känt citat. (Känner du inte igen det, sök på månlandningen 1969, som av en händelse mitt födelseår.)

Jag tänker inte grotta ner mig i känslorna har jag har inför den här operationen, de är alltför röriga och blandade för att tillföra dig och mig något. Istället väljer jag att rikta tankarna till fenomenet ryggrad, att ha ryggrad, eller att vara ryggradslös. Alla vill stå rakryggade när det blåser, ingen vill vara ryggradslös. Ordet har ingen fin klang, för tankarna till en geléklump, en amöba. Ändå är det kanske så vi känner oss ibland… När vi inte står upp för det vi tror på, när vi blundar, när vi stoppar huvudet i sanden (vilket den stackars strutsen för övrigt inte gör), när vi inte följer vår innersta vilja utan följer med i den likriktade strömfåran.

Kanske är det så att en kuvad vilja, en inre uppgivenhet, sorg och brusten stolthet, också blir till en krökt rygg, en rygg med blockeringar? Kanske gäller även motsatsen, att den som har hård press på sin rygg utifrån, den som kämpar länge för att hålla den egna ryggen rak i snålblåsten, riskerar att brista under tyngden?

En sak vet jag, det kostar på vare sig man är den som följer med strömmen eller den som går emot den. Det kallas för livet. Vi slits, slipas, vi formas och formar. Det finns en lärdom i allt, så även i min rygg. Jag tänker att när kol pressas under hårt tryck skapas ädla stenar. Jag har haft hårt tryck på min ryggrad under många år, vem vet, kanske ligger det en diamant där inne och gnistrar.

Jag hoppas att ryggeländet nu är färdigpressat och diamanten klar. Jag hoppas att jag är vaken igen när du läser detta, att jag funnit diamanten, kan hålla den i min hand och förundras över skönheten. I så fall lovar jag att vi gnistrar ikapp, diamanten och jag!

Njut av din fredag, njut av den kommande helgen, av den fjärde och sista advent innan jul. Njut, gör det du vill, inte det andra vill. Gå din egen väg, förbered så mycket eller lite jul som just du vill ha. Påminn dig om var du har din rygg och din ryggrad. Där finns en diamant att söka och finna…

Fjärde adventskram till er alla!

One thought on “Då var det dags, operationsdags…

  1. Önskar dej stort lycka till, Therese. Dags att finna diamanten.
    Önskar dej oxå fina helger framöver, även om det kan bli kämpigt med tanke på vad du utsätts för idag.
    Du är den du är, så du fixar det här oxå. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *