Kategoriarkiv: Världen och Vi

Hela helheten

Varför skriver och driver jag egentligen den här bloggen? Varför lägger jag så mycket av min tid på något som inte ger mig en enda krona? Jo, det finns het enkelt andra drivkrafter i livet än pengar. Mina drivkrafter är, och har alltid varit, av ett annat slag. Jag vill utveckla mig själv och jag vill, om möjligt, kunna hjälpa andra. Tursamt nog går dessa bägge hand i hand. När jag skriver tvingas jag tänka, jag prövar och omprövar, utmanar och utmanas, jag växer med tankarna, orden och utmaningarna. Har jag tur kommer mina tankar också dig till godo, får dig att tänka till, kanske byta eller fördjupa ett perspektiv. Så växer vi tillsammans.

På samma sätt har det varit med alla yrken jag haft, jag har lockats av kunskapen, tillägnat mig den och blivit så pass bra på den att den kommit andra till del. Som kommunikatör, projektledare, kostrådgivare, hormonterapeut…mitt personliga intresse för frågorna har alltid varit min drivkraft och jag har gjort mitt bästa för att den kunskap jag tillägnar mig ska kunna hjälpa andra, bidra till helheten.

Människors hälsa, jordens hälsa, alltings hälsa, är min grundkraft, den jordmån ur vilken mitt engagemang spirar. Hälsa för mig är så mycket mer än frånvaro av sjukdom. Hälsa är välbefinnande, i alla avseenden. Kroppsligt, mentalt, själsligt, andligt, socialt…allt, helheten. Vi säger ofta att vi är intresserade av helhetshälsan, att vi tilltalas av ett holistiskt synsätt, ändå tenderar vi att snöa in på en eller annan del. Antingen är det maten och träningen som blir vårt stora intresse, samtidigt som vi stressar som dårar och gör vårt bästa för att tränga undan den stora frågan om meningen med alltsammans. Eller också fångar de högre, andliga dimensionerna vårt intresse samtidigt som vi åsidosätter kroppens fysiska behov, samhällets behov av vårt engagemang och våra familjers och vänners behov av vår jordliga närvaro.

Jag tror att det är viktigt att vi ser och värnar hela helheten, efter bästa förmåga. Att vi ser och förstår att hälsan som begrepp och företeelse är så mycket större än de delar som just för stunden har råkat fånga vårt intresse och där vi känner oss bekväma.

Även de som jobbar inom hälsoområdet och som har ambitionen att arbeta holistiskt gör det sällan. Inte på grund av att de inte vill utan för att de inte förmår greppa helheten, ingen förmår det. Vi är alla specialister i någon mening, inom ett område eller flera, men aldrig inom hela helheten.

Det finns bara en duo som kan, förmår och har kompetensen att verkligen se till HELA dig, till HELA din hälsa och alltings hälsa, och det är din kropp och själ i förening. Dessa två, med sina ankare i din hjärna och hjärta, greppar över helheten, utan att du bett om det, utan att du behöver betala för det. Du fick dem till skänks, de är ett med dig. Dessa två är på din sida, alltid. I alla väder, i alla situationer, vad du än gör, så talar de om för dig vad som är rätt för dig. Och skulle du trots allt göra dig själv orätt så gör de sitt bästa även då för att hjälpa dig, stötta dig, balansera dig, tills du blivit klokare.

Om det är något jag hoppas kunna bidra till med allt jag skriver och allt jag gör, så är det att få dig att våga lyssna och lita på din kropps signaler och hörsamma din själs längtan. De talar olika språk men vägleder dig båda. Den ena följer dig i graven, den andra in i evigheten. Sådan är min tro och mitt synsätt. Kanske delar du den, kanske inte, men du har allt att vinna på att värna din, och därmed vår, helhet. Vi behöver hjälpas åt att hela helheten.

Låt maten tysta mun…

Jag hade inte tänk kommentera eller vidareutveckla måndagens text om enögdhet och matval, men nu kan jag trots allt inte låta bli. Det är ju så tokigt alltsammans. Att det ens kan bli en fråga om huruvida några droppar citron är ”godkänt” i maten eller inte, är för mig en gåta. Eller frågor  av karaktären ”kan man äta en morot när man äter LCHF” eller ”kan man kombinera LCHF och Paleo”.

Jag kommer att tänka på de där bokstavskexen som marknadsförs till barn, Tom & Jerry eller vad de heter. Det är som om barnen skulle börja bråka om huruvida Å finns med i kartongen eller inte och varför den i så fall kanske inte gör det. Barn må äta och träta om bokstäver, men vi äter väl varken etiketter eller bokstäver? Spelar det någon roll för dig om ett livsmedel ”är” LCHF eller inte? Ett livsmedel ”är” ingenting, utom just ett livsmedel. Frågan borde väl istället vara om du tycker om det och mår bra av det, eller?

Visst kan etiketter och grupperingar underlätta livet ibland, men de är ingalunda sanningar som måste gälla just för dig. Ett livsmedels kvalitéer bedöms utifrån femtielva kriterier där din kropp och dina behov är ett av dem. Att till exempel enbart stirra sig blind på mängden kolhydrater kan bli helt knasigt. Är det procenten kolhydrater som är intressant, koncentrationen, eller den exakta mängden du faktiskt äter? Är det skillnad i kvalité på kolhydraterna, om de är resistenta eller inte, om de omgärdas av andra nutrienter eller antinutrienter? Självklart är det intressant, men är det intressant om det är LCHF eller inte, är det intressant information för just dig? Bestäm du.

Om vi nu ändå ser till dessa etiketter, dessa dieter eller livsstilsval som en del kallar det, så måste väl dessa kunna ändras i takt med att ny kunskap tillkommer? De måste väl kunna kompletteras, utökas och förädlas och dina beslut låta sig påverkas därav? Att enbart framhärda vad som sägs i originaldokument, och dessutom läsa dess bokstav utan att söka dess innebörd, för osökt mina tankar till olika former av fundamentalism. Och fundamentalism, i vilken form eller inom vilket område det än må vara, har då mig veterligen aldrig lett till någon positiv utveckling.

Jag önskar att alla människor lyssnade lite mer på sig själva och sina kroppars signaler än på olika självutnämnda specialister och legitimerade experter. Att vi tillsammans sökte ny kunskap men själva tog ansvar för våra egna beslut. Att vi fann ett avslappnat förhållningssätt till mat och dryck, och lade mer kraft och fokus på glädjeämnena i livet än att tjafsa om bokstäver och andras val.

Aldrig har vi haft det så bra som nu, ett sådant överflöd. Låt oss njuta av det och vara glada för den mat som puttrar i våra grytor och karotter. Låt oss äta oss pigga och friska efter eget huvud och bästa förmåga, sida vid sida och tillsammans. Det kan väl ändå inte vara så svårt?

Släpp fångarna loss!

Vilken dag! Vilken alldeles ljuvlig, underbar sommardag. Blå himmel, varma vindar och en natur som fullkomligen exploderar av återhållen växtkraft som nu släpps lös.

Denna dag, den första sommardagen, borde alla människor i vårt land få njuta av. Vi borde stänga fabrikerna, låsa dörrarna till affärerna, öppna dörrarna till kontoren, ja helt enkelt stänga ner hela Sverige (bortsett från vård och räddningstjänst förstås) och släppa ut människorna. Ut med allihop! Av med strumpor och skor, bort med jackor och vindskydd, rikta näsan mot himlen och sug in solens energigivande strålar. Så borde vi göra. Vi borde förklara den första riktiga sommardagen som allmän helgdag.

Den första sommardagen, dagen vi njuter som allra mest. När allt är nytt för våra ögon, när vi kan se gräset växa och trädens blommor slå ut, när vinden för med sig de söta dofterna och vi öppnar våra sinnen och hjärtan helt utan ansträngning. Denna dag borde vi fira.

Tänk om vi kunde befria oss från klocktidens tyranni! En tid utan reellt värde, en tid som naturen ger blanka sjutton i och som vi själva känner oss som slavar under. Tänk om vi kunde ta vara på just den här dagen, skjuta upp till morgondagen det som absolut inte behöver göras idag. Ställa in de planerade mötena som ändå ingen vill vara på just idag. Stänga ner datorerna som ändå finns kvar imorgon med sina siffror, bokstäver, rapporter och listor. Låta själen gå ut och förena sig med växtkraften, låta kroppen tanka solenergi och axlarna släppas ned.

Om du kan, om du har minsta möjlighet, gå ut. Idag. Nu. Tillåt dig att vara en del av allt som växer, allt det vackra och sköna, livskraften. Njut av dagen. Du kommer inte att ångra dig.

———–

Denna text skrev jag igår, den första sommardagen hos mig. Om du har samma fina väder som jag och inte tog vara på gårdagen som du önskade, tänk på att du fått ännu en chans idag, den andra sommardagen!

Tänk om du skulle lägga det där förmiddagsmötet i stadsparken istället? Sitta på en bänk och diskutera framtidsplanerna medan ni tittar på barnen som leker med vattnet i fontänen eller betraktar biet som flitigt surrar från blomma till blomma. Jag är övertygad om att era tankar och idéer skulle bli friare och att nya lösningar och möjligheter skulle bli synliga.

Eller varför inte ta den tuffaste förhandlingen med samtliga närvarande liggandes på rygg i gröngräset, barfota med byxbenen uppkavlade, och se molntussarna sväva förbi på den blå himlen? Jag är säker på att perspektiven skulle bli högre och bredare och uppgörelserna till gagn för alla. Men OM det nu absolut inte går, om du inte är modig nog eller faktiskt sitter fast, på riktigt fast, fundera på om du inte kan sluta lite tidigare från jobbet denna fredag. Du är värd det efter en lång, lång vinter. Och om det absolut inte heller går, njut av din helg och be en stilla bön att vädret håller i sig… Trevlig helg!

Facebook styr vad du ser i ditt flöde

Att Google filtrerar nyheterna och sökträffarna efter vad jag tidigare sökt och klickat på, det visste jag. De gör det med motiveringen att ”jag som konsument” ska få det jag är intresserad av, som om jag skulle uppskatta att bara få valda delar av min dagstidning varje dag. Eftersom jag inte visat något större intresse för till exempel sportsidorna så skulle dessa utelämnas i just min version av morgontidningen. Jag, en konsument av nyheter, skulle då uppleva större kundnytta.

Nå, detta visste jag. Men att nu Facebook och Instagram anammat samma principer och tagit det ett snäpp längre fick jag lära mig i helgen som gick. Jag förstår nu varför vissa saker inte dyker upp i mitt nyhetsflöde längre, trots att jag aktivt valt att följa vissa sidor. Bara för att du till exempel gillat min facebooksida och förväntar dig att mitt nya inlägg ska dyka upp i ditt flöde denna onsdagsmorgon, så är det inte alls säkert att det gör det. Det beror nämligen helt och hållet på hur aktiv du varit på min sida! Det räcker inte med att du gillar och klickat i att du följer sidan och läser min blogg, du måste också aktivt gilla inläggen och helst kommentera dem, annars får du successivt färre och färre av mina inlägg i ditt flöde. Samma sak gäller för Instagram. Främst verkar det vara just fb-sidor som fungerar enligt den här principen, privatpersoner är inte lika hårt skruvade. Kanske är det facebooks sätt att försöka få mig som sidägare och/eller företagare att betala för att synas istället, genom sponsrade inlägg? Oavsett orsak tycker jag att det är förfärligt.

Jag väljer aktivt vilka sidor jag vill följa, då ska jag väl få följa dem också! Utan krav på att kommentera, gilla och interagera. Tänk om du vore tvungen att kommentera din dagstidnings artiklar varje dag för att tidningen skulle fortsätta komma i brevlådan, hur tokigt vore inte det. Jag VET att jag har många läsare som följer mig och uppskattar mina texter men nästan aldrig kommenterar, därför att de helt enkelt inte vill eller har behov av det. Jag vill att också de (du?) ska få fortsätta göra det. Men om du nu skulle ha märkt att min sida inte dyker upp i ditt flöde, ja då vet du vad Facebook kräver av dig… Du måste vara mera aktiv i anslutning till inläggen, gilla, kommentera och dela. Kanske räcker det att kommentera med ett litet hjärta eller smiley, eller måste man skriva långa reflektioner? Inte vet jag.

Jo, jag upprörs över detta. Inte bara för att mina läsare kanske missar mina inlägg utan för att vi på detta sätt skapar en värld där jakten på likes och kommentarer tjänar sitt eget syfte. En värld där vi tvingas forcera fram kommentarer bara för att få fortsätta ”vara med i gruppen”. En värld som krymper i takt med att våra nyhetsflöden bekräftar den världsbild vi redan känner och utelämnar allt som visar något annat. En uppdelad värld, en segregerad och mer onyanserad värld. Är det så vi vill ha det?

Hur ska vi komma ur denna fördumning och styrning av nyhetsflöden? Jag betackar mig för att ses som en konsument av nyheter. Det räcker att journalister redan sållat och valt ut vilka nyheter som publiceras, jag betackar mig för ytterligare styrning. Jag kräver att få de sidor aviserade som jag själv valt att följa. JAG väljer, inte Facebook, Instagram eller Google. Tack.

PS. Om du nu undrar, jag har som rutin att skriva nya inlägg måndag, onsdag och fredag, så gott som varje vecka. Får du inte avisering i ditt flöde så kan du alltid gå in direkt på bloggen, i ett medvetet, nyanserat, fritt val.

Om alla var på rätt plats

Världen är märkligt organiserad. Människor går till jobb de egentligen inte vill utföra, uttråkade, stressade, på fel plats. Konsekvensen blir att samma människor aldrig riktigt har tid att göra det de egentligen vill, det de verkligen har lust att göra.

Så vad blir resultatet? Vi berövar världen våra sanna gåvor och lånar istället, under en stor del av vår tid, ut våra själlösa kroppar att utföra allehanda uppgifter mot varierande betalning. Hur klokt är detta på en skala?

I värsta fall glömmer vi till slut helt bort vad som får oss att känna glädje, eller så vågar vi inte ens stå för det vi innerst inne brinner för, det vi gläds åt att göra. Det vi ser och hör, tillverkar och skapar på egen kammare förblir något hemligt som förpassas till gömmorna, något bara vi själva får se och njuta av. Så sorgligt. Det spelar ingen roll om du är en fena på att skriva, måla, plantera blommor, knyta fiskenät eller är en uppfinnarjocke av stora mått, världen behöver just dina gåvor! Det som skapar lust och glädje i din kropp är det du ska göra, detta är min sanna övertygelse.

Självklart måste vi alla bära ut soporna, ta hand om disken, fixa tvätten och laga mat, det finns vissa måsten här i livet. Men det är inte det jag pratar om, jag pratar om våra så kallade yrkesliv. Tänk om man kunde knäppa med fingrarna och styra om världen och samhället så att alla gjorde det de innerst inne ville göra – så mycket kraft vi skulle frigöra! Så mycket skaparlusta, omsorg och produktivitet vi skulle se!

Om alla människor vore trygga, visste att det hade mat i magen, tak över huvudet och kläder på kroppen, basalbehoven tillgodosedda. Om alla trivdes med sina göromål, trivdes i det rum och på den plats de befann sig. Hur skulle samhället se ut då? Vart skulle allt gnäll ta vägen, alla klagomål, all missnöjdhet som kommer av ett upplevt tvång? Hur skulle vi vara mot varandra om vi i grunden kände oss fria?