Kategoriarkiv: Världen och Vi

Utdrag ur Mata inte skuggorna – Gabriel

Du som ännu inte köpt och läst min bok Mata inte skuggorna… Jag tänkte att du här ska få en liten aptitretare. Några enkla rader ur det första kapitlet där bokens huvudperson ”presenterar sig”. Gabriel. 😊

”…Han står i duschen, lutar huvudet mot den kaklade väggen, låter varmvattnet skölja ner över nacke och skuldror. Det svider i de nya piskrappen, men det gör inget. Han betalar gärna det priset för lugnet han känner nu. Bara tillfälligt, men ändå, en stunds respit. Aldrig hade han trott att skogen med sitt hotfulla mörker skulle bli hans vän. Så främmande, dessa höga granar och tallar, buskar snår och mossa. Lika främmande för honom som han för dem. Men de har blivit vänner nu. Han och skogen.
Han kliver ur duschen, virar handduken runt höfterna och går tyst tillbaka till sitt rum. Låter den vältränade, lite seniga kroppen, självtorka. Fem år sedan. Det är fem år sedan han mötte skuggorna, skuggorna i skugglandet. Det här landet är rikt på skuggor men fattigt på ljus, precis som han själv. Kanske passar de bra ihop trots allt, just därför, på grund av skuggorna.

Det knackar på dörren, en mild, vänlig knackning, bara för att kolla.
”God morgon, är du vaken?”
”Ja, jag är vaken.”
Han reser sig motvilligt från stolen, lägger ifrån sig boken i den lilla hyllan vid fotänden av sängen. Det är dags. På med kalsonger, strumpor, jeans och tröja. Han drar handen genom det tjocka, mörka, fortfarande fuktiga håret. Ser sig i spegeln. Rak rygg. Fast blick. Han ska inte låta sig knäckas. Inte idag heller. Han måste leva, för deras skull…”

Ja detta är alltså Gabriel, strax innan han för första gången träffar bokens andra huvudperson, Hanna. Var kommer han ifrån? Vem är han? Vart är han på väg? Vilka är skuggorna han mött och vilka är de som han måste han leva för? Hanna kommer att undra, kanske gör du det också. Vill du veta mer om Gabriel, komma honom in på livet, ja då finns boken att köpa i webbshopen. Nu fraktfritt. Köper du direkt av mig så får du boken signerad, med ett medföljande bokmärke, och med snabbast och mest miljövänliga leverans dessutom utan mellanhänder. 😊 (PS. Vill du skicka boken till någon i julklapp, så fixar jag det utan minsta extra jobb eller extra kostnad för dig. Välj då julklappsalternativet.)

Miraklet är du

Du söker det storslagna i världen utanför, trots att det största miraklet är du. Du vänder dig inåt och känner dig liten, trots att det minsta där utanför visar dig storheten varje dag.

Öppna dina ögon för livets mirakel. Erkänn din storhet. Sök med din blick i det lilla och upptäck det stora. Ta fasta på det mirakel vi kallar livet. Livet som lever genom dig, i dig. Du är mirakulös! Du kan uträtta mirakel.

Därför skriver jag

Jag sitter här denna gråmulna måndag och funderar på det här med Varför, frågan varför i allmänhet och mitt varför i synnerhet. Varför vill jag skriva, varför har jag alltid velat det, varför har jag valt att (äntligen) bli författare? Frågan borde ju vara enkel att svara på, kan man tycka. Och nog går det att svara enkelt med uttryck som att jag alltid vetat, att det måste ligga nedärvt i mitt DNA, att det är mitt öde, att det är roligt… Men det är inte hela sanningen, bara en gnutta av den, en spegling eller en skärva. Orsaken till att jag skriver är inte så…självfokuserad… som man kan tro. Jag skriver inte enbart för att det är lustfyllt för mig, jag skriver inte för att göra mig ett namn eller se mitt namn på en bok (även om det förstås är hur roligt som helst!). Jag skriver inte heller för att få priser eller erkännelser, inte för att bli ihågkommen eller citerad. Jag skriver för att jag tror på drömmar.

På riktigt. Jag skriver för att jag tror på mina egna drömmar, på dina och våra drömmar. Jag tror på att allt är möjligt, att allt går att åstadkomma, att vi alla har de förmågor som krävs för att just våra drömmar ska kunna förverkligas. Jag tror också på möten, möten som en förutsättning för både inspiration och hjälpande händer. Jag skriver för att jag vill att människor och drömmar ska mötas, att världar ska mötas, stötas och blötas. Jag skriver för att din hand ska greppa någon annans, för att din blick ska möta en annans.  Jag skriver för att jag vill att vi ska SE varandra, förstå varandra, hjälpa varandra, älska varandra. I nöd och lust. Villkorslöst.

Detta är mitt varför, och mitt därför. Jag skriver för att jag tror att ord kan påverka, för att ord kan bryta igenom intellektets barriärer och nå hjärtat, filterlöst. För att vi med orden kan mötas, spegla oss i varandra, prövas mot och med varandra. I gränslandet mellan dröm och verklighet, där hoppet lever och allt är möjligt. Där, i orden, möts vi.

Min debutroman heter Mata inte skuggorna, en bok där möten verkligen står i fokus… Både mellan människor och världar. Läs mer på förlagets sida

Jag ser dig. Fortfarande.

Den gångna helgen ägnade jag åt att sortera upp bloggens ALLA inlägg efter olika kategorier. Du hittar kategorierna i högerkanten om du sitter vid dator, längst ner om du scrollar ner med telefonen. Jag gjorde mig detta omak för att du som läsare lite lättare ska kunna söka och finna mina texter, kunna läsa om och fundera. Vissa texter återfinns i flera kategorier eftersom innehållet i det jag skriver ofta spänner över flera ämnen, men jag hoppas att det ändå ska underlätta botaniserandet lite.

Jag kommer nu att ta lite paus från bloggandet fram till jul för att helt och fullt kunna koncentrera mig på mitt bokprojekt istället (jo, jag har ett eller flera sådana på gång). Jag kommer dock att välja ut lite olika texter och publicera dem på nytt dessa veckor, texter som jag själv tyckte om att bli påmind om när jag satt och sorterade och som jag finner aktuella på något sätt i den tid vi befinner oss. Kanske är texterna helt nya för dig, annars hoppas jag att även du uppskattar att läsa dem igen. Men du, fortsätt gärna kommentera och tänka högt. Jag finns alltid kvar här bakom tangenter och skärm!

Varma hälsningar till dig från mig
Therese


Jag ser dig. Fortfarande.

Jag ser dig där du sitter utanför dörrarna, på marken med dina bylten, invirad i filtar för att hålla kylan borta. Ser hur du kurar ihop dig, stoppar in händerna i ärmarna på den slitna, medfarna rocken. Hela du är medfaren. Jag ser dig.

Jag ser pappmuggen framför din kropp, ser hur den blåser omkull av brist på tyngd, av brist på innehåll. Din tyngd är desto större. Jag ser dig.

Jag ser hoppet som lämnat dina ögon, ögon som stirrar uppgivet ner i marken, som inte orkar söka min blick. Du ser inte längre upp, ditt leende har slocknat, du vet att det inte ökar dina chanser. Människoben, grovklädda fötter, är allt du ser. Jag ser dig.

Jag ser självföraktet som kröker din rygg, påspätt av människors fnysningar och fördomar. Ditt misslyckande, ditt ansvar. Tycker de, tycker du. Jag ser dig.

Jag ser att det enda du vill är att få hjälp. Inte att någon ska ta din utsträckta hand, det vore för mycket begärt. Men att någon ska lägga något i den, något, hur litet som helst. Du skulle vara tacksam för den där femkronan som sitter i kundvagnens pant. Du är tagen i pant. Jag ser dig.

Jag ser hur hela ditt väsen är en provokation, hur du med din närvaro utmanar de förbipasserande, medmänniskorna. Konflikten du speglar mellan deras hjärtan och hjärnor. Deras konflikt, mänsklighetens konflikt, din otacksamma uppgift. Jag ser dig.

Jag ser dig när mörkret faller, ser din krumma gestalt huka intill väggen. Dagarna är korta så här års, nätterna desto längre. Ditt är mörkret, din är längtan. Längtan hem. Jag ser dig.

(Tidigare publicerad 14 december 2016)