Kategoriarkiv: Naturen och Helheten

Lyckliga jag!

Mitt Skagen igår, 10 september. Är det inte vackert så säg!

Nu är jag sådär genomlycklig igen! I varenda cell, i varenda fiber av min kropp strömmar en livsglädje jag har svårt att sätta ord på. Jag bara ÄR, hela jag, med en pulserande och samtidigt lugn livsenergi från topp till tå. Harmoni, total harmoni. Jo, jag är hemma, igen. I mitt Skagen. Förstås.

Så många gånger jag försökt analysera vad denna energi består av, var den kommer ifrån, lyckan, lugnet, glädjen och harmonin. Självklart kommer den inifrån, men jag vet också att jag behöver den här platsen. Den är min kanal, min bro in till mig, till källan, hem.

Först när jag kom hit förstod jag hur ”hemma” känns, alltså riktigt hemma. Visst är jag hemma i mina andra fysiska hem också, med min familj, mina vänner, mina kollegor och… men det är något med den här platsen, precis här, och nu, som gör att jag är hemma i mig. Som om hundra procent jag tillåts fylla varje del av den fysiska materia som huserar min själ. Visst skulle det vara underbart att kunna känna så jämt, och kanske är det möjligt, men jag är hur som helst inte där. Jag är här, precis nu. Och jag njuter av upplevelsen ut i varje nervände.

Att vara ensam, totalt ensam, och samtidigt känna sig till brädden fylld och i kontakt med allt, det är en sällsam upplevelse. Som att vara i djupaste meditation utan att vara i meditation. Att känna livsenergin så tydligt och samtidigt kunna använda den konkret, för att förflytta kroppen, forma orden och skriva med tangenterna. Jo, jag är lycklig, obeskrivligt lycklig.

Nu tror du kanske att jag är här på semester och bara loppar mig om dagarna, men så är inte fallet. Jag arbetar, kanske hårdare och mer disciplinerat än jag någonsin gör annars. Med vad? Jag skriver. En bok. Om den blir klar någon gång, om den blir läsvärd, det är skrivet i stjärnorna. Men vad gör det, resultatet känns inte så avgörande när glädjen i nuet är så genomgripande.

Jag önskar att också du någon gång, någonstans, hittar detta ditt hem, hemmet i dig själv. Hemmet där du är ensam men också allt, där ditt inre är en del av det yttre, där gränsen mellan kropp och själ är så tunn att du faktiskt tvivlar på att den finns…

PS. Om du har Instagram, följ mig gärna på ”mittskagen” för fler foton från denna underbara plats.

Hela helheten

Varför skriver och driver jag egentligen den här bloggen? Varför lägger jag så mycket av min tid på något som inte ger mig en enda krona? Jo, det finns het enkelt andra drivkrafter i livet än pengar. Mina drivkrafter är, och har alltid varit, av ett annat slag. Jag vill utveckla mig själv och jag vill, om möjligt, kunna hjälpa andra. Tursamt nog går dessa bägge hand i hand. När jag skriver tvingas jag tänka, jag prövar och omprövar, utmanar och utmanas, jag växer med tankarna, orden och utmaningarna. Har jag tur kommer mina tankar också dig till godo, får dig att tänka till, kanske byta eller fördjupa ett perspektiv. Så växer vi tillsammans.

På samma sätt har det varit med alla yrken jag haft, jag har lockats av kunskapen, tillägnat mig den och blivit så pass bra på den att den kommit andra till del. Som kommunikatör, projektledare, kostrådgivare, hormonterapeut…mitt personliga intresse för frågorna har alltid varit min drivkraft och jag har gjort mitt bästa för att den kunskap jag tillägnar mig ska kunna hjälpa andra, bidra till helheten.

Människors hälsa, jordens hälsa, alltings hälsa, är min grundkraft, den jordmån ur vilken mitt engagemang spirar. Hälsa för mig är så mycket mer än frånvaro av sjukdom. Hälsa är välbefinnande, i alla avseenden. Kroppsligt, mentalt, själsligt, andligt, socialt…allt, helheten. Vi säger ofta att vi är intresserade av helhetshälsan, att vi tilltalas av ett holistiskt synsätt, ändå tenderar vi att snöa in på en eller annan del. Antingen är det maten och träningen som blir vårt stora intresse, samtidigt som vi stressar som dårar och gör vårt bästa för att tränga undan den stora frågan om meningen med alltsammans. Eller också fångar de högre, andliga dimensionerna vårt intresse samtidigt som vi åsidosätter kroppens fysiska behov, samhällets behov av vårt engagemang och våra familjers och vänners behov av vår jordliga närvaro.

Jag tror att det är viktigt att vi ser och värnar hela helheten, efter bästa förmåga. Att vi ser och förstår att hälsan som begrepp och företeelse är så mycket större än de delar som just för stunden har råkat fånga vårt intresse och där vi känner oss bekväma.

Även de som jobbar inom hälsoområdet och som har ambitionen att arbeta holistiskt gör det sällan. Inte på grund av att de inte vill utan för att de inte förmår greppa helheten, ingen förmår det. Vi är alla specialister i någon mening, inom ett område eller flera, men aldrig inom hela helheten.

Det finns bara en duo som kan, förmår och har kompetensen att verkligen se till HELA dig, till HELA din hälsa och alltings hälsa, och det är din kropp och själ i förening. Dessa två, med sina ankare i din hjärna och hjärta, greppar över helheten, utan att du bett om det, utan att du behöver betala för det. Du fick dem till skänks, de är ett med dig. Dessa två är på din sida, alltid. I alla väder, i alla situationer, vad du än gör, så talar de om för dig vad som är rätt för dig. Och skulle du trots allt göra dig själv orätt så gör de sitt bästa även då för att hjälpa dig, stötta dig, balansera dig, tills du blivit klokare.

Om det är något jag hoppas kunna bidra till med allt jag skriver och allt jag gör, så är det att få dig att våga lyssna och lita på din kropps signaler och hörsamma din själs längtan. De talar olika språk men vägleder dig båda. Den ena följer dig i graven, den andra in i evigheten. Sådan är min tro och mitt synsätt. Kanske delar du den, kanske inte, men du har allt att vinna på att värna din, och därmed vår, helhet. Vi behöver hjälpas åt att hela helheten.

Ett stilla sommarregn

Efter solgassande, uppfordrande, heta dagar kommer regnet med sin svalka. Som en kärleksfull smekning, lugnande, livgivande. Naturen stillar sig, suger i sig dropparna från ovan, samlar kraft för fortsatt tillväxt, blom och skörd. Tillåtelse att vara i det lugna.

Något meditativt i dessa droppar som faller. Ett sommarregn, ett regn utan tydlig rytm, Strilande. Renande. Droppar som manar inåt.

Idag är en lugn dag, också för mig. Stillar mina tankar, stillar min kropp. Fångar upp själens lågmälda röst.

I enskildhet

Jag älskar att vara själv, att bara vara med mig. Samtidigt som jag är en mycket social person som får energi av mötet med andra människor, är beroende av andra människors tankar och kramar, så har jag också ett lika stort behov av…mig. Att bara vara jag, bara vara med mig.

Jag måste få landa i mig. Ofta. I mitt inre liv, i mina tankar, i mina energier. Inte ge, inte få, bara vara. Det är i mig jag finner min styrka. Det är i mig jag finner min kraft men också min ro. Det är i enskildheten jag samlar mig och fångar in. Det är där jag hör vad jag tänker, känner vad jag känner och förstår vad jag vill. Jag behöver enskildheten för att landa i mig, för att vara jag och inte förlora mig i andra.

Jag behöver också naturen, den avskalade. Den som bara finns där med sitt grundande lugn och sina öppna horisonter, utan krav, utan förväntningar. Jag behöver förankringen i jord och mossa, känna stadigheten på en av vinden pinad och av vattnet piskad granithäll. Jag behöver känna gräsets kittlingar och sjunka ner i sandens värme, fästa min blick på en oändlig himmel och en fri horisont, känna friheten inuti mig.

I naturens enskildhet känner jag samhörigheten som mest. Samhörigheten med alla andra människor, tillhörigheten, det stora, hela, gemensamma liv som vi delar. Jag längtar dit nu, längtar hem. När du läser detta är jag nästan där, nästan framme. 🙂

Släpp fångarna loss!

Vilken dag! Vilken alldeles ljuvlig, underbar sommardag. Blå himmel, varma vindar och en natur som fullkomligen exploderar av återhållen växtkraft som nu släpps lös.

Denna dag, den första sommardagen, borde alla människor i vårt land få njuta av. Vi borde stänga fabrikerna, låsa dörrarna till affärerna, öppna dörrarna till kontoren, ja helt enkelt stänga ner hela Sverige (bortsett från vård och räddningstjänst förstås) och släppa ut människorna. Ut med allihop! Av med strumpor och skor, bort med jackor och vindskydd, rikta näsan mot himlen och sug in solens energigivande strålar. Så borde vi göra. Vi borde förklara den första riktiga sommardagen som allmän helgdag.

Den första sommardagen, dagen vi njuter som allra mest. När allt är nytt för våra ögon, när vi kan se gräset växa och trädens blommor slå ut, när vinden för med sig de söta dofterna och vi öppnar våra sinnen och hjärtan helt utan ansträngning. Denna dag borde vi fira.

Tänk om vi kunde befria oss från klocktidens tyranni! En tid utan reellt värde, en tid som naturen ger blanka sjutton i och som vi själva känner oss som slavar under. Tänk om vi kunde ta vara på just den här dagen, skjuta upp till morgondagen det som absolut inte behöver göras idag. Ställa in de planerade mötena som ändå ingen vill vara på just idag. Stänga ner datorerna som ändå finns kvar imorgon med sina siffror, bokstäver, rapporter och listor. Låta själen gå ut och förena sig med växtkraften, låta kroppen tanka solenergi och axlarna släppas ned.

Om du kan, om du har minsta möjlighet, gå ut. Idag. Nu. Tillåt dig att vara en del av allt som växer, allt det vackra och sköna, livskraften. Njut av dagen. Du kommer inte att ångra dig.

———–

Denna text skrev jag igår, den första sommardagen hos mig. Om du har samma fina väder som jag och inte tog vara på gårdagen som du önskade, tänk på att du fått ännu en chans idag, den andra sommardagen!

Tänk om du skulle lägga det där förmiddagsmötet i stadsparken istället? Sitta på en bänk och diskutera framtidsplanerna medan ni tittar på barnen som leker med vattnet i fontänen eller betraktar biet som flitigt surrar från blomma till blomma. Jag är övertygad om att era tankar och idéer skulle bli friare och att nya lösningar och möjligheter skulle bli synliga.

Eller varför inte ta den tuffaste förhandlingen med samtliga närvarande liggandes på rygg i gröngräset, barfota med byxbenen uppkavlade, och se molntussarna sväva förbi på den blå himlen? Jag är säker på att perspektiven skulle bli högre och bredare och uppgörelserna till gagn för alla. Men OM det nu absolut inte går, om du inte är modig nog eller faktiskt sitter fast, på riktigt fast, fundera på om du inte kan sluta lite tidigare från jobbet denna fredag. Du är värd det efter en lång, lång vinter. Och om det absolut inte heller går, njut av din helg och be en stilla bön att vädret håller i sig… Trevlig helg!