Kategoriarkiv: Personligt – min väg

En trollslända knackade på

Min dag började med att en jättestor trollslända kom och knackade på. Bokstavligt. Den flög mot fönsterrutan i köket upprepade gånger, uppfordrande, och gav sig inte förrän jag gick fram, öppnade och sade hej-på-dig. Trollsländorna och jag har en speciell relation… Alla som känner mig vet att jag allt som oftast bär en om halsen, men de är också, och har länge varit, mina följeslagare på annat sätt. De kommer alltid till mig med påminnelser, påminnelser om tacksamhet för allt jag har och är, påminnelser om glädjen, att ta vara på stunden, påminnelser om att drömma och våga förverkliga drömmarna. Nu. Inte sedan. Så också idag.

Jag log med hela ansiktet och hela själen och tackade trollsländan för en fin början på min dag. Det har varit bråda veckor på sistone, kan man lugnt säga. Utställning i Stockholm av mitt måleri (SÅ roligt, givande och med goda resultat!) och så förstås…boksläppet. Min första bok har kommit ut, och inte bara det, den har nått fram till sina första läsare!

Så otroligt nervösa, spända och förväntansfulla dagar och timmar det blev innan den första läsaren hörde av sig. Hon grät när hon läste. Så kom nästa, hon grät floder hon också. Nästa läsare hörde av sig och var helt fast efter ett par kapitel. Sådär har det fortsatt. Mina läsare har åkt känslomässig berg- och dalbana när de läst min berättelse, de vill träffa och lära känna huvudpersonerna Gabriel och Hanna ännu bättre, och… de vill ha en fortsättning!

Du som följt min resa fram till färdig bok, jag tror att du kan förstå hur detta känns för mig. När livsdrömmen man burit på i 40 år blir verklighet, efter hårt arbete men också med en sorts given självklarhet. När den egna tilliten utmanas till det yttersta, när alla tvivel på den egna förmågan är som störst, så kommer en våg av bekräftelse. En våg som säger, dina ord berör oss, ge oss mer. Det är SÅ stort! Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka detta, jag önskar att jag kunde dela denna gränslösa glädje jag känner med er på något sätt. Jag får väl helt enkelt ta med mig alla känslorna in i skivandet framöver och hoppas att de kommer ut den vägen. 😊

Nu återstår för mig att nå ut ännu bredare med boken, häri ligger den stora utmaningen, den som är förutsättningen för bärkraften i det långa loppet. Har du några tips att ge mig? Var bör jag fixa författar-/läsarträffar? Var bör jag finnas och signera mina böcker? Följer du några bloggare som jag bör kontakta? Recensenter? Är du med i någon bokcirkel eller vet någon som är? Alla, ALLA, tips mottages med största tacksamhet.

Och du som läst min bok, skriv gärna och berätta vad du tycker! Du som tycker om den, rekommendera den jättegärna till vänner och bekanta. Och du som nu sitter där på din kammare och undrar vad i herrans namn det är för bok jag pratar om – du kan läsa om den och köpa den här i min webbshop. Mata inte skuggorna heter den.

ÄNTLIGEN!

Efter en oändligt lång väntan denna sommar är min bok, Mata inte skuggorna, äntligen på väg från tryckeriet. Jag fick ett sms idag med budskapet att böckerna lastats på lastbil i Falun och nu alltså är på väg till mig och min lilla lagerlokal här i Norrköping. Nu håller jag alla tummar och tår att jag ska kunna signera, packa och skicka iväg förbeställningarna på måndag. Så du som har beställt, häng i, den är på gång! Stort tack för ditt tålamod. Och du som vill köpa men inte gjort det – gör det här och nu vetja. 😊

Den 26:e augusti har jag ett officiellt boksläpp i Stockholm. Är du i stan så kom gärna! Jag tänkte säga några väl valda, eller inte alls väl valda (det återstår att se), ord om boken, bjuda på något bubbligt och sälja och signera för den som till äventyrs vill ha min kråka i sin bok. Opretentiöst, nära och trevligt är tanken, så kom! Jag är öppen för att prata om…allt. Nästan. Och den som inte vill prata så mycket kan passa på att titta på tavlor, vi håller nämligen till på galleriet där Anne Marie Kees och jag har vår modiga vernissage samtidigt (se tidigare inlägg).

Adressen är Galleri Englesson, Storkyrkobrinken 10, Gamla Stan.
Boksläppet är den 26/8 kl 13-16.
Möjligheten att köpa böcker och tavlor finns dock alla dagar som galleriet är ”vårt”, det vill säga 25-30/8.

Åh vad jag ser fram emot nästa vecka!! Ses vi?!

 

Snart, snart…!

Oj vad det var länge sedan jag skrev någonting här på bloggen! Hur har din sommar varit så här långt? Varm förstås, men annars då? Har du tagit det mestadels lugnt, badat mycket? Eller har du kanske rest, eller målat om huset? Ibland måste man bara prioritera bort saker och välja andra när varken orken eller tiden räcker till riktigt i värmen. Jag hoppas du är nöjd med dina val och att du har en njutbar sommar!

Jag har inte legat på latsidan denna sommar må du tro. Du kanske förbeställt och väntar på min bok Mata inte skuggorna? Den är på gång, jag lovar! Allting är i produktion eller klart och jag väntar med spänning på leveransen vilken dag som helst. Ruggigt spännande är vad det är. Glädjen i att i sin hand få hålla boken med sitt eget namn på, stoltheten över att ha rott projektet i hamn från ax till limpa. Att se sin livsdröm förverkligas, det är onekligen svårslaget! Om du är nyfiken på boken så finns det mer information i min webshop där du också enkelt kan beställa den. Ni som förbeställt får garanterat boken först av alla. 😊 Nyfiken på mig och mitt förlag? Då har jag en ny websida för dig att botanisera på här, TR Förlag.

Om allt nu går som det ska kommer jag att ha ett officiellt boksläpp i Stockholm söndagen den 26:e augusti. Då har nämligen jag och min vän Anne Marie Kees också en utställning av våra tavlor på Galleri Engleson, Storkyrkobrinken 10 i Gamla Stan, och vad kan väl vara smartare än att förena det ena med det andra när man ändå är på plats, har lokalen klar och bubblet i glasen fixat! Jag har med mig ett helt gäng alldeles sprillans nymålade skapelser, jag hoppas att du vill komma och titta på dem. Och så boken förstås, den rykande färska, direkt från pressarna. 😊

Utställningen pågår den 25-30/8 och det blir alltså lite extra festligheter och tavelprat på öppningsdagen (lördagen) och sedan har jag boksläpp och bokprat på söndagen. Utställningen kan du läsa mer om här i facebookeventet, boksläppet återkommer jag snart med mer information om. Man kan komma en dag, båda dagarna eller alla dagar – vi vill träffa folk, så kom om du är faggorna och ta gärna med dig, eller tipsa, vänner och bekanta!

Hoppas vi ses!

PS. Om du saknar mina livskloka texter så här i sommaren så följ mig gärna på ett av mina Instagramkonton, ”mittskagen”. Där lägger jag nästan varje dag upp en vacker bild från mitt hjärtas Skagen och skriver några korta rader om livet till specifik eftertanke eller allmänt filosoferande.

Mötet…

Jag i Malmö med ett glas utan fot…

För ett par veckor sedan var jag i Malmö ett par dagar. Ren semester, bara jag. Min bok har tagit en del på krafterna och jag kände att jag helt enkelt behövde en paus för att ladda om batterierna med miljöombyte och, som alltid för mig, musik. Jag fick ett par helt fantastiska dagar men det som faktiskt gav mig den största energipåfyllningen var det spontana mötet med två äldre tyska kvinnor…

Jag satt på en uteservering nere vid kanalen, jag, ett anteckningsblock och ett glas rosévin i sommarsolen. Efter ett tag möttes våra blickar över stolsryggarna, jag i solen längst ut på kanalkanten, de två äldre damerna i skuggan invid husväggen. Du vet, sådär som det blir ibland när man tillbringat tillräckligt lång tid på samma plats, något händer, ögonen möts och man ler igenkännande. Det brukar sluta där ungefär, men inte denna gång. Jag gick nämligen fram och sade hej.

Tre timmar senare kramade vi om varandra med rosor på kinderna, upplivade, påfyllda, lite omruskade, och tog farväl. De klev ombord på bussen hem till Tyskland igen. Tre timmar. Tre timmar av liv, av möte, mellan tre okända människor. Tre kvinnor, den ena 48 år, de andra 73 och 78. Tre timmar av samtal om männen och barnen, om liv och död, om krig och fred, sjukdom och hälsa, avund och kärlekens innersta väsen. Allt. Jag tror att vi pratade om allt. På en salig blandning av engelska, tyska och kroppsspråk.

Vi skildes åt, och i den sena eftermiddagssolen strosade jag hem till hotellet med fötterna på jorden och huvudet i himlen. Påfylld. Uppfylld. Till bredden. Min kväll fortsatte sedan i samma tecken, massor av fina möten och trevliga samtal, med musiken som fond och gemensam nämnare. Kanske var det min, vid det laget, vidöppna energi som bjöd in, vad vet jag, men vilken dag och kväll jag fick! Jag somnade i min hotellsäng med ett leende på läpparna. En hotellsäng som för övrigt visade sig vara placerad i det finaste hörnrummet på hela hotellet, utan extra kostnad. Ibland ler livet emot en, hela vägen.

Tänk vad ett litet hej kan betyda. Tänk vad ett spontant möte kan ge. Om det bara är äkta, om det bara är ärligt och nyfiket menat.

PS. I min debutroman Mata inte skuggorna, är det just ett sådant otippat möte som får liv att ändra riktning…

PS 2. När boken nu är ”på rull” hoppas jag att jag ska få lite mer tid och ork för att skriva här på bloggen också. Om möten, kärlek, hopp och liv…som jag brukar. Hoppas du fortsätter att följa, läsa och kommentera.

Nu är det dags!

Hej i sommarvärmen! Jag lovade ju att berätta vad min bok Mata inte skuggorna handlar om och man ska hålla vad man lovar så… 😊 Här och nu får du som läser min blogg ta del av baksidestexten först av alla! Varsågod, stilla din nyfikenhet.

”För den som lever i mörkret är skuggan en vän, Gabriel vet. I fyra år har han jagat, flytt, sprungit i sitt eget och skogens mörker för att undkomma minnena och hålla sig ovanför vattenytan. Han har tvingat sig att överleva, inte för att han velat, utan för att han är skyldig de andra det.

När han möter Hanna på sin nittonde födelsedags morgon är det färgerna som drabbar honom, sedan hon. Det är så det är med Hanna, man ser färgerna först. Hon är van vid det, van att synas, ta plats, sticka ut. Om det inte vore för hennes uppenbara intelligens skulle hon vara ett problem.

Ödet för dem samman, Gabriel och Hanna, den osynliga och den som alltid syns. Deras möte ska komma att förändra inte bara deras, utan också andra människors liv.”

————-

Vad säger du, är det en bok du blir nyfiken på att läsa? 😊

Mata inte skuggorna är alltså en roman om kärlek. Om kärlekens förmåga att bygga broar och riva murar, om rädslan och kraften att överbrygga den, om fördomar och att gå bakom skal och sköldar. Men det är också en roman om tunga ryggsäckar, om flykt och separation, om längtan, misstro och hopp, om system som begränsar och vad som kan frigöras när vi får hjälp att gå bortom dem. Mata inte skuggorna är en kärleksroman om att se, synas och bli sedd.

Boken är på cirka 400 sidor, i runda slängar 120 000 ord, och som du vet ger jag ut den på mitt eget förlag, TR Förlag.

Manuset är klart och ivägskickat för sättning, tryckeri är förhandlat och bokat, författarporträtten är tagna. Lanseringen närmar sig med stormsteg och jag kan knappt fatta det. Snart har jag boken i min hand och, om du vill, du också!

Du förköper den här i min webshop och får boken först av alla, i juli månad om allt går som det ska! Om du förköper här och nu hjälper du mig dessutom oerhört mycket med själva finansieringen av bokens alla kostnader. Som tack ger jag dig 10% förköpsrabatt, du anger bara koden ”förköp10” !