Kategoriarkiv: Kroppen o Hälsan

Hur kunde vi glömma det mest basala?

Visst är det väl underligt ändå, underligt hur vi behöver lärare för att lära oss att hörsamma våra mest basala behov. Vi behöver rådgivare som talar om för oss hur och vad vi ska äta. Vi går till coacher och yogakurser för att lära oss andas. Vi går kurser i mindfulness för att lära oss uppmärksamma världen innanför och utanför. Vi betalar personliga tränare för att lära oss hur vi ska röra på oss. Vi uppsöker sömnlabb för att lära oss att sova. Snart behöver vi väl folk som lär oss hur man skrattar och kramas också.

Vad är det för underlig värld vi skapat åt oss när vi så totalt förlorat oss själva att till och med basalbehoven blivit komplicerade att tillgodose? Jag säger inte att alla dessa rådgivare och kurser inte behövs, tvärtom, jag tycker bara det är intressant ATT de behövs.

Vi talar om våra förfäder, hur de levde, rörde sig, åt och umgicks. Vi försöker återuppta det vi förlorat, hitta tillbaka till vårt ursprung, med intellektets hjälp. Trots att vi är desamma som våra förfäder. Trots att signalerna fortfarande finns i våra kroppar. Trots att våra kroppar egentligen vet PRECIS vad vi behöver så måste vi ändå, via hjärnan, tala om för kroppen vad den har för behov. Istället för att lyssna på den. Istället för att lita på den. Hörsamma den. Bejaka den. Varför lyssnar vi så dåligt på oss själva och så duktigt på alla andra?

Jag bara undrar…

PS. På tal om basalbehov, den 31 augusti kommer jag till Östersund och har en föreläsning om hur vi skapar mindre stress i tillvaron. En vecka senare väntar Malmö med samma tema. Läs mer i länken, hoppas vi ses!

Låt maten tysta mun…

Jag hade inte tänk kommentera eller vidareutveckla måndagens text om enögdhet och matval, men nu kan jag trots allt inte låta bli. Det är ju så tokigt alltsammans. Att det ens kan bli en fråga om huruvida några droppar citron är ”godkänt” i maten eller inte, är för mig en gåta. Eller frågor  av karaktären ”kan man äta en morot när man äter LCHF” eller ”kan man kombinera LCHF och Paleo”.

Jag kommer att tänka på de där bokstavskexen som marknadsförs till barn, Tom & Jerry eller vad de heter. Det är som om barnen skulle börja bråka om huruvida Å finns med i kartongen eller inte och varför den i så fall kanske inte gör det. Barn må äta och träta om bokstäver, men vi äter väl varken etiketter eller bokstäver? Spelar det någon roll för dig om ett livsmedel ”är” LCHF eller inte? Ett livsmedel ”är” ingenting, utom just ett livsmedel. Frågan borde väl istället vara om du tycker om det och mår bra av det, eller?

Visst kan etiketter och grupperingar underlätta livet ibland, men de är ingalunda sanningar som måste gälla just för dig. Ett livsmedels kvalitéer bedöms utifrån femtielva kriterier där din kropp och dina behov är ett av dem. Att till exempel enbart stirra sig blind på mängden kolhydrater kan bli helt knasigt. Är det procenten kolhydrater som är intressant, koncentrationen, eller den exakta mängden du faktiskt äter? Är det skillnad i kvalité på kolhydraterna, om de är resistenta eller inte, om de omgärdas av andra nutrienter eller antinutrienter? Självklart är det intressant, men är det intressant om det är LCHF eller inte, är det intressant information för just dig? Bestäm du.

Om vi nu ändå ser till dessa etiketter, dessa dieter eller livsstilsval som en del kallar det, så måste väl dessa kunna ändras i takt med att ny kunskap tillkommer? De måste väl kunna kompletteras, utökas och förädlas och dina beslut låta sig påverkas därav? Att enbart framhärda vad som sägs i originaldokument, och dessutom läsa dess bokstav utan att söka dess innebörd, för osökt mina tankar till olika former av fundamentalism. Och fundamentalism, i vilken form eller inom vilket område det än må vara, har då mig veterligen aldrig lett till någon positiv utveckling.

Jag önskar att alla människor lyssnade lite mer på sig själva och sina kroppars signaler än på olika självutnämnda specialister och legitimerade experter. Att vi tillsammans sökte ny kunskap men själva tog ansvar för våra egna beslut. Att vi fann ett avslappnat förhållningssätt till mat och dryck, och lade mer kraft och fokus på glädjeämnena i livet än att tjafsa om bokstäver och andras val.

Aldrig har vi haft det så bra som nu, ett sådant överflöd. Låt oss njuta av det och vara glada för den mat som puttrar i våra grytor och karotter. Låt oss äta oss pigga och friska efter eget huvud och bästa förmåga, sida vid sida och tillsammans. Det kan väl ändå inte vara så svårt?

Om enögdhet, bönor och andra matval

Är bönor nyttiga? Kan man äta bananer? Är socker ett gift? Blir man sjuk av ett donkenmål? Är vegetariskt ett ideal? Är kött cancerogent? Blir man sjuk av mjöl? Går man upp i vikt av mejerier? Är nötter artegen föda? Får man äta…?

Så många frågor och så oändligt många svar. För visst är det väl det som är problemet, att du möts av så många olika budskap beroende på vem du frågar? Eller är problemet kanske du själv, att ”du” inte är ”man”? Själv blir jag trött. Jag blir trött på de hätska tonerna i debatten. Jag blir trött på självgodheten hos dem som utger sig för att vara den där ”man” vars fysik är mallen för alla andra. Jag blir lite uppgiven över både faktaresistens och enögdhet i alla möjliga läger. Ja, jag är trött på själva lägren också.

Jag tänker att den stress vi idag skapar kring vår mat antagligen är skadligare än själva onyttigheten hos de onyttiga livsmedlen. Att ständigt oroa sig över om det jag svalt var ”godkänt” eller inte, att våndas över beslut och gräma sig över dåliga samveten – jag tror att det påverkar kroppen minst lika mycket som själva maten.

Jag tänker också att ensidighet i matvalen förmodligen är ett större bekymmer än vilken mat som är ”rätt” eller ”fel”. Att ensidigt fylla tallriken med enbart bönor varje dag är ingen hit. Inte heller att fylla den med enbart kött, spaghetti, potatis, bananer eller glass. Jag är helt övertygad om att människokroppen behöver ”olika”, ju mer variation desto bättre. Betyder det att jag nu plötsligt anser att vetemjöl och socker är nyttigt? Självklart inte. Men under förutsättning att du inte är allergisk, beroende, har trasig mage, är diabetiker eller sjuk på annat sätt, så lär du heller inte lida någon större skada om du äter en kanelbulle vartannat år. Jag menar att det är betydligt viktigare att din tallrik i vardagen innehåller så många olika grönsaker och örter som möjligt, olika färger, olika strukturer och konsistenser. Att du väljer kvalitet på ditt kött, fett, fisk och bönor och varierar urvalet även där.

De flesta livsmedel (alla?) har både för- och nackdelar. Alla kroppar har både för- och nackdelar, vi tycker om och tål olika saker olika bra. Att därför stirra sig blind på bedömning av enskilda livsmedel i tron att det säger något om måltidens och kroppens helhet leder helt galet. Självklart kan vi enas om att vit flugsvamp är mindre lyckat att äta, men att dra slutsatser om alla svampar utifrån en svamp vore direkt dumt. Att dessutom påstå att alla eller inga människor mår bra av att äta svamp, eller att utifrån mig dra slutsatser om dig, är lika tokigt det, vi är ju som bekant olika på individnivå. Det är DU som måste ta ansvar, bestämma och välja vad du stoppar i DIN mun. Det är DU som känner vad som fungerar i DIN kropp.

Jag litar på mig själv och min upplevelse. Jag känner vad min kropp tål och inte, jag vet var mina gränser går. Ingen annan har kunnat tala om det för mig eftersom ingen annan är som jag. Jag lyssnar på nya rön och fakta men omsätter dem till min egen upplevelse och verklighet. Jag låter mig inspireras av andras upptäckter och förklaringar men införlivar bara det som fungerar för mig. Jag låter inte maten bli en stress, jag njuter av den. Jag föreslår att du gör detsamma.

Ett stilla sommarregn

Efter solgassande, uppfordrande, heta dagar kommer regnet med sin svalka. Som en kärleksfull smekning, lugnande, livgivande. Naturen stillar sig, suger i sig dropparna från ovan, samlar kraft för fortsatt tillväxt, blom och skörd. Tillåtelse att vara i det lugna.

Något meditativt i dessa droppar som faller. Ett sommarregn, ett regn utan tydlig rytm, Strilande. Renande. Droppar som manar inåt.

Idag är en lugn dag, också för mig. Stillar mina tankar, stillar min kropp. Fångar upp själens lågmälda röst.

Tyck om din kropp, den ger dig livet

Ser du den klänning som din själ är draperad i? Ser du de byxor och den tröja som omsluter det som är du? Vårdar du, omfamnar du, den farkost som för dig genom livet, den kapsel som möjliggör dina livsupplevelser?

Din kropp, du fick den till skänks. En gåva, den allra största. Gåvan som varje dag ger dig livet. Ta hand om den, uppskatta den efter förtjänst. Klandra den inte, gör den inte illa. Den är ditt allt i det vi kallar livet.

Det är med din kropp du förflyttar dig. Det är med din kropps sinnen du känner, ser, luktar, smakar och hör. Det är med din kropp du kan göra saker och njuta, du använder den väl på rätt sätt, till rätt saker? Eftersom kroppen är din är det du, bara du, som väljer vad som är rätt.

Ta inte din kropp för given, ta inte livet för givet. Din kropp är gåvan till dig, just dig. Du är utvald och du valde att leva. Varje dag du vaknar, idag, väljer du att leva. Din kropp är ditt verktyg, ditt medel, fly inte från den. Fyll den istället med det liv, den själ som är du. Utan din kropp har du inget liv, och utan dig är din kropp ingenting. Det är du som intar den, det är du som talar om vad den har för syfte, för uppgift, för funktion, det är du som fyller bägaren. Så fyll den till brädden! Fyll varje upptänkligt utrymme, varje cell, varje millimeter från insidan och ut – med dig.

Ögat är den yttersta spegeln av din insida, men hela din kropp bär dig. Hela du kan hela dig, om du tar din kropp i besittning, om du väljer att leva fullt ut, utan begränsning.

Ta vara på din gåva, känn tacksamhet över det största som är dig givet, livet.