Blir du inte arg?!

ArgNej, jag blir inte arg. Eller upprörd. Eller kränkt. Eller hämndlysten. Jag blir inte arg på sjukvården, jag blir inte arg på Livsmedelsverket, hur fel jag än tycker att de har. Jag blir inte arg på människor som säger, påstår, tycker eller skriver saker som jag inte håller med om.

Och just det att jag inte blir upprörd verkar uppröra vissa människor. Ganska många faktiskt. Jag tror att många misstar min obefintliga ilska för lojhet, konflikrädsla eller bristande engagemang. Ingenting kunde vara mera fel. Jag blir bara inte arg. Jag vet vad jag kan, var jag står, vad jag gör för att förbättra, utveckla och förändra. Andra människors okunskap eller oförmåga gör mig inte upprörd, den handlar inte om mig.

Visst händer det att jag svarar, ger min syn på saken, men måste jag känna ilska för att göra det? Nej, det finns helt enkelt ingenting i mig som blir provocerat på ett sätt som drar igång hela mitt känslopaket. Som jag ser det, är det nämligen just det som sker när vi blir arga, vi projicerar någonting inom oss själva på vår ”motståndare”.

Och det händer hela tiden, dagarna i ända väljer vi att skapa alla dessa draman. Någon har skrivit något som vi uppfattar som felaktigt, och av någon anledning drar det igång alla våra känslor. Vi håller oss inte till att svara personen ifråga, dela med av oss av våra egna åsikter, utan går till motangrepp på något som vi uppenbarligen uppfattade som ett angrepp. Ofta tillmäter vi den andra personen en massa värderingar som vi egentligen inte vet något om, hen är si eller så, tycker si eller så, menar si eller så. Vi kan uttrycka åsikter som att hen säkert tror att hen har rätt i allt bara för att hen har en viss position eller status. Eller att hen är en riktig översittare som bara ser ner på… Och så vidare.

Vi blir väldigt kategoriska när vi blir arga. Vi frågar väldigt lite efter den andres bakgrund eller ståndpunkt när vi blir arga. Vi lyssnar väldigt dåligt när vi blir arga. Vi lägger ord i andras mun när vi blir arga. Vi vill sällan mötas i samförstånd när vi blir arga. Vi tror oss veta väldigt mycket om den andre när vi blir arga. När det egentligen är oss själva allt handlar om.

Ingen människa kan göra dig arg med bara ord om inte orden har ett värde för dig på något sätt. Orden måste slå an något i dig själv för att din vrede ska väckas. Om det enbart handlade om olika ståndpunkter och åsikter skulle du inte bli arg, du skulle bara lugnt framföra din åsikt, enträget tjata om eller låta saken bero. Hur kan du bli arg på en människas ord, en människa du inte känner, aldrig har mött och inte vet något om? Därför att det handlar om dig.

Blir du arg så har något väckts i dig som handlar om dig och din syn, dina tankar om dig. Om du i ilska anklagar någon för att vara en översittare så innebär det att du antingen har en sådan sida hos dig själv som du inte tycker så värst mycket om, eller också motsatsen – du känner dig underlägsen och därmed i behov av upprättelse. Din ilska ligger hos dig och handlar om dig.

Betyder det att jag aldrig blir arg? Om det vore så väl ändå… Självklart blir jag också arg, men mest på mig själv och mest på materia som inte gör som jag vill, det vill säga jag tappar tålamodet. Andra människor, och framförallt människor jag inte känner, väcker mycket sällan min ilska. Och skulle de göra det så tar jag det som en lektion om mig själv i första hand.

Vi har alla olika åsikter, vi har olika erfarenheter, olika kunskap. Jag gör vad jag kan för att sprida min bild av världen, den kunskap jag har förvärvat och hur jag ser att saker hänger samman i stort och smått. Du behöver inte hålla med mig. Jag blir inte upprörd om du inte delar min åsikt. Jag blir inte upprörd om jag inte delar din åsikt. Dina ord gör mig inte arg. Jag är jag, du är du. Och allt är som det ska vara.

4 thoughts on “Blir du inte arg?!

  1. Min ilska har också tonat bort med åren, så tacksam över det. En sak till som är så bra med att bli äldre och klokare 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *