Betraktaren

BetraktarenI förra inlägget skrev jag om att du inte är dina känslor. Att du har förmågan att välja att inte reagera eller reagera på hur du känner. Då undrar många om jag menar att man ska stänga av sina känslor. Det menar jag inte, inte alls. Det jag menar är att du istället har förmågan att acceptera dina känslor, erkänna dem, och sedan låta dem vara, utan reaktion.

Det handlar inte om att förneka eller stänga av, utan om att skapa ett avstånd. Du behöver skapa dig ett inre avstånd mellan dig själv och dina känslor så att du kan se på dem utan värdering, utan klander, utan identifikation. Då kan du också frigöra dig från de reaktioner och aktioner som känslorna normalt drar igång hos dig, du kan frigöra dig från det känslomönster som formats i dina energifält.

Hur gör man det då, undrar du förstås. För mig handlar det om att hitta den plats i dig, den del av dig, som man kan kalla för Betraktaren. Det kanske låter flummigt värre, men om du gjort din läxa från förra texten, så har du kanske brutit den första identifikationen med känslorna. Det faktum att du kan tänka kring dina känslor, reflektera över dem, betrakta dem…betyder att du inte ÄR dem, eller hur? I dig finns en inre betraktare som, med lite träning, kan ge dig både ett avstånd till dina känslor och reaktioner, och en överblick över dem, samtidigt som du känner dem.

Det handlar inte alls om att förneka känslorna, och absolut inte om att stänga av dem, utan om att känna dem, men inte nödvändigtvis reagera på dem. Detta är din frihet som människa, du kan, medvetet, välja. Du kan träna upp din inre betraktare, öka din medvetenhet. Om dig själv, och i förlängningen om världen. Du är ju faktiskt världen, och världen är du.

Det jag önskar är att du ska veta att alla, ALLA, har denna förmåga. Alla har en inre betraktare, alla har möjligheten att höja sitt medvetande och göra betraktaren mer lättillgänglig, mer aktiv. Alla har möjligheten att frigöra sig från reaktionen på sina känslor. Och jag lovar dig, det är en lättnad när du knäckt koden. När din energi transformeras, när du finner din inre betraktare, upplever du en stor frihet. Sök inåt, betraktaren finns i dig.  Det är värt jobbet.

Sedan har vi en annan problematik, de människor som upplever att de inte känner något alls. När man stängt av kopplingen mellan sig själv och sina känslor och sitter fast i ett ingenmansland. Om detta tänkte jag skriva nästa gång.

 

2 thoughts on “Betraktaren

  1. Härligt att du tar upp detta. För jag känner precis som du. Att ta lite avstånd och inte alltid ta till sig de känslor som dyker upp. Det hjälper verkligen när jobbiga saker händer i ens liv. Inte avskärma sig men ifrågasätta om det verkligen är lönt att t.e.x bli orolig för en sak som man bara känslomässigt tror ska bli katastrof men som i slutänden kanske inte alls blir så. Att lära sig styra känslorna och inte tvärt om. Det har tagit tid att lära sig men det går.
    Tack för dina kloka inlägg.
    Kram/Kerstin

    • Visst är det skönt! Och visst kan det ta tid att lära sig, men har man väl hittat den där inre betraktaren, och kan skaffa sig ett litet avstånd, så blir livet så mycket lättare. Den är värd sökandet…friheten.
      Ha en fin dag Kerstin! Kram ❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *