Återförening

OLYMPUS DIGITAL CAMERANär man möter någon man aldrig träffat, men vet att man känner så väl. Den andres röst som ett eko från en annan tid. Du vet säkert vad jag talar om. Det är första gången ni ses ändå är det återföreningens sötma du smakar.  Själar som möts, själar som känner igen. Bortom tiden, bortom rummet, i parallella dimensioner och kvantfält – ni vet att det finns en länk mellan er. Partners, vänner…det spelar ingen roll vilken relation ni har, du vet att ni setts förr. Du känner bandet mellan er. Kärleken mellan er. Hjärnan protesterar, hjärnan som har fått sin funktion i det här rummet och som lever med tiden som sanning och struktur. Hjärnan som inte kan förstå vad som finns utanför, eller innanför.

Men själen vet. Själen som lever i alla dimensioner samtidigt, som inte begränsas av tid och rum. Själen som ögonblickligen känner igen en själ den mött förut. I ögonen möts ni, i omfamningen förenas ni, i den gemensamma rytmen landar ni. Alltmedan hjärnan oförstående står vid sidan av och river sig i huvudet.

Vem litar du på, din förbryllade hjärna eller din allvetande själ? Bejakar du er återförening eller vänder du dig bort i rädsla? Rädsla för att känslan är lika självklar som irrationellt stark och gör din hjärna osäker. Vågar du låta hjärtat tala, berätta er gemensamma historia, nutid och framtid? Kan du låta kärleken mellan er, kärleken i er, få finnas utan att uppleva den som ett hot? Bara finnas, utan handling, utan åtgärd. Bara finnas. Kan du se att det är den enda rimliga vägen?

2 thoughts on “Återförening

  1. Så var det när jag träffade min pojkvän! <3 Vi hade från början ett märkligt band som jag aldrig upplevt med någon förr och han har alltid sagt att det känns som han älskat mig i en evighet. Vi brukar skämta att vi säkert träffats i ett tidigare liv 🙂 Han såg direkt rakt in i min själ och det skrämde mig. Hjärnan försökte få mig på andra tankar genom att påpeka att det inte kändes som i tidigare förhållanden och jag började överanalysera som vanligt…:) Jag var inte fysiskt attraherad av honom från början men ändå sa min intuition att det här var något speciellt som jag inte fick kasta bort. Så jag lyssnade på mitt hjärta istället och gav det tid och det är jag SÅ glad och tacksam för! Kärleken växte fram istället och den är starkare än jag någonsin upplevt förut. Inte den där blinda förälskelsen utan en mognare, djupare kärlek. Han brukar säga att kärleken fanns där men den var bara inte blind 🙂 Det var nog det som skrämde mig till en början också tror jag. Plötsligt fanns den där äkta kärleken där och jag förstod det inte. Är så glad att jag återförenats med min tvillingsjäl!

    • Underbart Sofie!❤ Vi blir ofta rädda när vi möter sann och äkta kärlek, vi blir rädda för vår storhet. Tack för att du delade din berättelse och upplevelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *