Är du sann?

Vem är duDu har en historia. Du har mött en massa människor, haft goda och mindre goda relationer. Du har upplevt saker, gått igenom svårigheter och njutit ibland.  Du har upplevt soliga och regniga dagar, haft roliga sysselsättningar och genomlidit andra. Du har blivit prisad och kränkt, mött oförätter och njutit efterrätter. Du har varit aktiv och slö, mätt och hungrig, varm och kall. Du har varit frisk och sjuk, varit hemma och rest bort. Du har gjort en hel massa spännande saker, upplevt och genomlevt. Ändå är det inte om detta jag vill höra.

Jag är inte intresserad av allt du gjort, alla människor du mött och känt. Visst är det trevligt att du berättar för mig, jag förringar inte dina upplevelser. Dina berättelser är som stjärnorna på himlavalvet, trevliga att betrakta där de glimmar och blinkar mot mig. Men de är inte du.

Det jag är intresserad av är dig. Jag vill se himlavalvet som stjärnorna hänger fast vid, djupet, ditt djup. Har du låtit händelserna påverka dig, låter du stjärnorna definiera dig, har du lärt dig något, har du hittat mer av dig? Vem är du nu? Det vill jag veta.

Vem är du när det blåser och stormar. Vem är du när havet ligger lugnt. Vem är du när allt annat faller, när himlen rasar in. Vem är du i ditt hjärta, är du öppen eller stängd. Vem är du bakom den som ser och hör. Vem är du när någon behöver en hjälpande hand, är du den som gömmer och dömer, eller den ser, ler och ger. Vem är du när du ställs på din spets. Är du du, är du sann, är du nu?

Vem du är nu, vill jag veta.  Jag vill se dig sann och äkta. Jag vill se dig dela ditt djup, ditt himlavalv med mitt, så att vi kan betrakta stjärnorna tillsammans. Och på dagen, i solen, när inga stjärnor syns, då skapar vi nya stjärnor tillsammans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *