Är du rädd för intigheten?

Vad är du om du inte presterar? Om du inte alltid har mål för ögonen, saker att kämpa för, en fight att vinna eller förlora. Finns du då?

Du är stressad, far runt, sträcker, tänjer och bänder på ditt liv för att få plats med allt inom tidens marginaler. Du upplever måsten och krav. Du ställer krav. På andra, men mest på dig själv. Du har ett val, säger jag, du kan välja annorlunda. Du vill, säger du, men du gör det inte.

Kanske är du rädd. Kanske är du rädd för den du är bortom prestationen och prestandan. Den dag det blir tomt, ingen full kalender, ingen som frågar efter dina tjänster, ingen som har behov av dig, vad gör du då? Vem är du om du inte gör? Vem är du om ditt fokus inte längre än stjärnorna utan rymden som omger dem? Vem är du om du inte är stjärnan utan rymden?

Tänk efter nu, känn efter nu. Känn inte din botten, känn ditt oändliga djup. I intigheten, i the nothingness, finns alltet. Visst behöver vi hänga upp våra liv på saker att göra, på mål, på upplevelser och handling. Men var inte rädd för det som omger dina handlingar. Var inte rädd för intigheten, för tomheten, för rymden. Var inte rädd för det som är så mycket större.

Du är allt. Du är stjärnan, planeten, livet. Men du är också rymden, tomheten, allt som allt vilar i. Omfamna hela dig. Hela dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *