Ännu ett steg

fri-fran-klocktidVissa handlingar är betydelsefulla trots sin litenhet. Trots att de saknar all betydelse för andra så är de viktiga för mig. Häromdagen gjorde jag något sådant litet stort. Jag köpte en ny almanacka, en ny kalender för 2017. Inget märkvärdigt kan tyckas, men för mig…ännu ett steg.

Du ser almanackan på bilden här till vänster. Första intrycket, vacker. Så vill jag ha det, vackra dagar, vackert innehåll, som livet själv, det liv jag ska fylla den med. Andra intrycket, insidan, enkel, ren, tom och framförallt, utan klockslag. Denna ambition har jag haft länge, jag har tagit mig allt närmare för varje år, steg för steg. Medvetet. Nu är jag där. Här.

En vardag utan klockslag, utan inrutning, bara en ram, ett omslag. De få tider jag behöver passa minns jag antingen på egen hand eller kan med enkelhet skriva dit när jag behöver. Dessa tider tillhör inte regeln utan undantagen. Jag lever med ramen, de tjugofyra timmarna från soluppgång till soluppgång. De är mina att fylla, fylla med liv, utan klocka.

Jag minns min skolgång, de schemalagda fyrtiofem minuterna. Hur jag antingen längtade till slutet eller längtade efter att få göra klart, komma till punkt. Jag minns min kropps protester, min själs begränsning, det oorganiska livet. Jag minns mina anställda dagar, flextiderna, ett sätt att töja på ramen, töja den en gnutta, men aldrig tillräckligt. Anpassningen. Till det yttre. Till regeln, till mallen.

Jag har alltid varit bra på anpassning, bra på acceptans. Men framförallt har jag varit ännu bättre på att behålla min frihet, på att se mitt ansvar för min frihet. Jag bröt mig tidigt loss ur de mest fyrkantiga mallarna, jag blev min egen, kunde själv bestämma var, när och hur jag ville arbeta. Jag möjliggjorde för mig att följa min kropps rytm, min fysik. Jag har kunnat lägga mitt schema på ett sätt som fungerat för mig, sett till att jag fått ut mesta möjliga av mig på kortast möjliga tid, effektivt. Jag har frigjort tid.

Nu tar jag sista steget, jag frigör mig från tiden självt, i min vardag. 2017 är året utan klocktid i almanackan. Inga timmar, inga fyrtiofem minuter, bara liv att leva. Bara saker att göra, människor att möta. Allt enligt min egen övergripande plan, enligt den större planen. Jag älskar min almanacka. Att få arbeta i min kroppstid, i energin, med energin. Med planer i stort och smått, med intentioner och ambitioner, fritt.

2016 har varit och är ett fantastiskt år, 2017 blir ännu bättre. Jag vet det, för jag lägger själv planen, jag skapar det själv, livet, i min almanacka. Fritt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *