Allt växer

SymbiosI mitt Skagen blir jag påmind om allt, precis allt. Titta på bilden här till vänster, och fundera en stund på vad det är du ser.

Jag ser en sten. Jag ser alger. Jag ser alger växa på en sten. Jag ser alger som ser ut att komma UR en sten. Är det inte fantastiskt?!

För mig är detta en påminnelse om att allt liv hänger samman. Även den hårdaste sten kan vara upphov till liv, vara en förutsättning för liv. Alla hjälps åt, alla behöver varandra, tillsammans skapar vi den skönaste livskonst.

I Skagen ser jag allt detta. Livet går långsammare här, jag är närvarande. I de hårda vindbyarna, i det blötaste regn och i den gassande sol, i det avskalade och karga – där ser jag livet. Livsupplevelsen är djupare, jag låter mig uppleva med alla sinnen samtidigt, jag förundras.

Tänk om denna intensiva livsnärvaro kunde följa med mig hem, hem till mitt vardagshem. Möjligheten finns, önskan finns, jag tränar. Dagligen. Vissa dagar lyckas jag, andra går det sämre. Men jag tränar, jag övar, det för mig framåt. Och framförallt, jag känner och är medveten om när jag förlorat den, närvaron. Jag noterar allt enklare och snabbare när jag håller på att springa ifrån, ifrån mig, ifrån livet. Då måste jag åka hem igen, hem till Skagen, till påminnelsen, till grunden och förankringen.

Men just nu, idag, är jag hemma i mitt vardagshem igen. Nypåmind, nypåfylld och fast förankrad i livet. Härifrån skapas min vackraste värld. Du är en del av den. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *