Allt du önskar finns redan, men…

allt-finns-redanDu önskar, du längtar, du hoppas och drömmer. Du betraktar din verklighet och önskar att den vore annorlunda. Du ser på verkligheten genom ett filter av rum och tid, du tror att tiden är på riktigt. Men tänk om tiden inte finns… Tänk om tiden bara är knuten till det fysiska rum som dina sinnen kan uppfatta…

Tiden är en konstruktion. En konstruktion av fördröjning för att passa ihop med rummet. Om du förstår och accepterar tiden som illusion, så inser du också att allt du någonsin önskat dig redan finns här och nu. Det finns ju bara här och nu… Alla möjligheter är dina. Alla val är dina. Allt är ditt att skapa, att ”tanka ner”, och det är precis vad du gör. Just nu. Den verklighet du ser närmast dig är den du skapat, den du önskat, den du tycker dig förtjäna. Innerst inne. Här och nu.

Vill du se en annan verklighet, tillåt dig att växa. Genom din egen expansion, genom din mognad, genom den total du förmår att omfatta och omfamna, skapas verkligheten. Den finns redan, men du måste omfatta den för att se den. Som en film i 3D, du behöver rätt glasögon för att se.

Älskar du skapelsen? Älskar du allt det du ser omkring dig? Inte? Förstår du då att det du ser endast är en spegling av dig själv? Att du bär glasögon med just din slipning? Förstår du att du kan se vår gemensamma skapelse, betrakta den, tycka saker om den, och samtidigt vara just din del av den? Att du ÄR en del av den, att allt du ser också finns i dig, och att ju mer du kan omfamna av dig, desto mer av allt omkring dig älskar du…? Vare sig du tycker om det, eller inte…

Kärleken till skapelsens hela bredd och djup, till alla möjligheter, till allt det mörka och det ljusa, till kontrasterna och nyanserna…är en spegling av kärleken till dig själv. Att omfamna det ljusa är inte svårt, att omfamna det mörka är en större utmaning. Att förneka det mörka, att förneka att det finns i oss alla, också i dig och mig, är inte rätt väg. Det vi förnekar växer i styrka tills vi ser det, ger det vårt erkännande, vår acceptans. Först när vi omfamnar också svärtan, älskar vi villkorslöst. Ljuset finns där mörkret finns, de två är ett.

Tanken svindlar, jag vet. Tanken på att allt redan finns, att allt redan är, att du i din skaparkraft är oändlig, att du är fri att välja, att du faktiskt har potential att omfamna helheten…det är hisnande. Både euforiskt och läskigt på samma gång. Ett gigantiskt ansvar. Ingen att skylla på. Ingen att tacka. Men att omfamna HELA dig själv, att HELA dig själv, är ditt livs utmaning och din del av världen. Och det sker nu. Här och nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *