Allt annat är bara påhitt…

Allt annat är bara påhittDet är nu trettio år sedan Neil Postman uttryckte sin oro för den fördumning som han ansåg redan då vara påbörjad. Som den professor han var debatterade han reklamens betydelse för televisionen och samhällsutvecklingen. Med sin bok Underhållning till döds förutspådde han  en fördumning av det folk som tillbringade allt mer av sin vakna tid vid en ruta som matade den stora massan med underhållning och där samhällsnyttig information endast levererades i halvminuter långa statements.

Detta har jag läst om, för länge sedan, men idag kommer det tillbaka i mitt minne. Det enda jag ser just nu är människor med ansikten begravda i skärmar, barn som vuxna. TV, paddor, telefoner, dataspel och nu senast… Pokémon G. Nintendoaktien skjuter i höjden då företaget i rekordfart lyckats med konststycket att globalt få människor att uppleva världen genom telefonens högst begränsade skärmyta. I jakt på något som inte finns.

Är det verkligen så här vi vill leva våra liv? Jag förstår det inte. Jag förstår inte hur alla människor kan tillåta sig att bli närmast slavar i underhållningsindustrin. Likt zombies travar folk runt stirrandes in i en skärm, allt under förevändningen att ”man kommer ju ut och rör på sig i alla fall”. Du kanske inte alls håller med mig, men det jag ser är att jakten på fiktionen och underhållningen, hela upplevelsen, allt, ligger utanför oss själva. Vi spelar oss ner i graven i jakt på kickarna. När kickarna uteblir, när spelet är slut, när telefonen (gud hjälpe oss) går sönder, står vi där som tomma skal.

Jag vägrar att leva mitt liv genom en ruta. Jag tillåter inte underhållningen att flytta mitt fokus från givandet till matandet. Jag låter mig inte matas med intryck eller triggas av spel, dagarna i ända. Jag vill helt enkelt inte leva mitt liv bak- och fram. Livet, det rika, äkta livet, levs inifrån och ut, inte tvärtom.

Bara genom min egen närvaro, bara genom att vara i mig och ge av mig till världen, kan jag uppleva lycka, kärlek och äkta glädje. Jag måste fylla mig själv, inifrån, inte låta industrin göra det och försätta mig i ett beroende av ständig påfyllning, utifrån.

Jag säger det igen, inifrån och ut…låt oss leva livet äkta, tillsammans. Låt oss uppleva kickarna i äkta möten, i äkta känslor, i sann kärlek. Allt annat är bara påhitt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *