Acceptans saknar värde

AcceptansDu hör det ofta. Läser om det i alla möjliga livskloka texter. Ordet acceptans. Att acceptera det som är. Och du fnyser. Ett irriterat fnysande. Acceptera DET HÄR!? Situationen, relationen, informationen – du kan inte, säger du. Du kan omöjligen acceptera det som det är nu. Ändå är det det bästa du kan göra.

Kanske är det bara i mitt huvud och min kropp som det fungerar så här. Kanske är det jag skriver och försöker säga nu helt obegripligt för någon annan, omöjligt att förstå. Men jag känner att jag måste försöka. Jag känner att det är en viktig förståelse, åtminstone i mitt eget liv. Kanske kan det hjälp någon annan, kanske kan det ge dig en pusselbit på vägen.

Jag tänker att vi ofta missuppfattar begreppet acceptans, sätter ett likhetstecken mellan att acceptera och vara nöjd, att acceptera och inte vilja förändra. Vi värderar ordet, begreppet, tillmäter det en positiv eller negativ laddning beroende på om vi uppfattar situationen som bra eller dålig. Vi gör så vi människor, värderar. Vi värderar allt, formas in i dualiteten, i det goda och onda, bra och dåliga, redan från födseln. Vi har mycket svårt att inte värdera, och det är precis det acceptans handlar om. Att  inte värdera. För mig är acceptans ett neutralläge. Ett ingenmansland utan någon som helst värdering, att varken följa med eller gå emot. Att bara vara, acceptera, det som är. Som en parentes, eller en pausknapp i livet.

Acceptans handlar för mig om ett konstaterande. Här är jag nu. Hit har jag tagit mig. Jaha, okej, vart vill jag nu? Att inte värdera, inte klandra, inte prisa, bara notera, neutralläge. En möjlighet att utan energi, varken positiv eller negativ, välja hur jag ska gå vidare utan att ta med mig energin ifrån det som varit. Ett nytt avstamp, en ny morgon, en ny dag. I varje ögonblick. Acceptans som en form av lägstanivå varifrån jag formar och skapar min framtid.

Acceptans handlar inte om att finna sig i det dåliga eller uppskatta det goda. Acceptans är att bara se det som är, titta på det som är, utan värdering. Därifrån, i den neutrala energin, icke-energin, kan jag ta fasta på min egen, innersta vilja och bestämma mitt nästa steg. Vare sig det handlar om att vara kvar på samma punkt, eller gå vidare i någon riktning. Utgångsläget är ändå detsamma, acceptansen, neutralläget. Att inte låta det som varit eller det som är påverka det som ska bli. Det är acceptans för mig. Förstår du hur jag menar, verkar det vettigt?

One thought on “Acceptans saknar värde

  1. Fint skriven text, förstår precis. Tack för att du satte ord på hur jag också vill se/ser, på acceptans. För mig en känsla av lugn i mig själv. Men det är inte helt enkelt alla gånger, men jag är stolt över dithän jag kommit idag.
    Ska med glädje följa din blogg från nu ??

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *